Jag krigar mot mig själv för att vinna den här kampen, och sanningen är att jag inte vet hur länge till jag orkar. Vissa dagar gråter jag hela dagen, till och från. Andra dagar är jag glad, och andra kan jag vara irriterad eller sjukt förbannad. Det svänger så fort, och det krävs så lite för att jag ska skifta humör. Ibland kan mitt humör vara på topp och jag kan ha en jättebra dag, då jag kan koncentrera mig i skolan och inte tänka på allt som är jobbigt. Men det räcker med att någon säger någonting, ibland räcker det med "hur mår du idag då gumman?" och sen tittar dem på en som att man är döende. Då blir jag ledsen. Om någon säger "fan jag orkar inte med mitt liv, ska ta livet av mig" på skämt, och jag vet att personen inte har en aning om vad jag varit med om eller hur jag mår, kan jag ändå ta det som att det han/hon säger är riktat mot mig. 

Även om människor inte menar någonting dåligt, så har dem en tendens att säga fel saker vid fel tillfälle. Jag blir sårad och tar illa upp så fort någon nämner orden psykfall, våldtäkt, självmord och så vidare. Det är en kamp för mig att inte tänka på allting som hänt hela tiden, jag tvingar mig själv att hålla mig borta från allt det under dagarna för att jag ska orka. Jag vet att jag inte kan begära att hela världen tassar runt på tå för att inte såra någon, man ska inte behöva tänka på vad man säger hela tiden. Men ibland önskar jag det, för så fort någon nämner något som jag kan relatera negativt till så börjar tankarna spinna i huvudet, och då är det kört. Då spelar det ingen roll hur bra koncentration jag haft sekunden innan, allt är bara som bortblåst. 

Sen blir jag så irriterad på människor som säger att dem inte orkar leva, när man vet att de har ett jättebra liv utan några problem alls. Inga synliga problem i alla fall. Visst dem kanske döljer saker, men att säga att man vill dö, med ironi i rösten, tyder på att man bara vill ha uppmärksamhet. I alla fall i mina ögon. Blir så trött på människor som inte förstår innebörden av att inte vilja längre, och kastar ur sig det som om det vore luft. Jag vet hur det är att inte orka leva längre, och jag vet hur det är att leva med människor som gång på gång försöker ta sitt liv. Och sen en sak till. Människor som säger typ "är så kåt att jag skulle kunna våldta dig" för att få det att låta som någonting sexigt, eller typ "jag ska knulla sönder dig", eller "jag ska våldta din morsa". Haha ja, det händer att människor säger så. Och det gör mig så jävla arg. Spyr på såna människor. 

Anledningen till att jag började skriva det här inlägget var för att jag ville förklara att bloggen hamnar i andrahand just nu. Jag måste fokusera på så mycket annat, och sanningen är att jag är för trött för att blogga när jag väl har tiden till det. Alla säger att "det blir bättre snart" och att det "kommer ordna sig". "Tänk positivt gumman, negativa tankar tjänar ingenting till", "Du måste gå vidare". Ja, visst. Det är klart att det blir bättre om jag tänker positivt, men vadå det blir bättre och vadå jag måste gå vidare? Det har varit såhär i FEM ÅR. NÄR BLIR DET BÄTTRE? NÄR??? Och när ska jag kunna gå vidare, och hur? Åh seriöst världen, bara håll käften. Så trött på detta. 

Men ni som stöttar och finns där, både på bloggen och i verkligheten, er älskar jag av hela mitt hjärta. Tack. Nu ska jag springa till skolan! Ha en bra dag. ♥