function getCookie(cname) { var name = cname + "="; var ca = document.cookie.split(';'); for(var i = 0; i

♥♥♥

  2012-07-31 / 23:06:21 / Tankar / 1 KOMMENTARER
Eftersom detta är en så kallad anonym blogg så kan jag inte skriva några namn, men jag vill ändå tillägna ett inlägg till några väldigt viktiga personer i mitt liv just nu! 

S - min andra halva, den finaste människan på hela jorden. När allting känns tungt är du den som lyfter upp mig, du är den som får mig att orka även i mina allra svagaste stunder. Tillsammans har vi gått igenom så mycket, saker som jag vet att jag aldrig skulle klarat av utan dig vid min sida. Jag älskar dig av hela mitt hjärta. 

C - världens bästa vän. Tack för att du alltid finns där när jag behöver dig, du betyder så mycket. Loveyou! 

E  - du är en sån där person som man stöter på av en slump och inte riktigt kan välja själv om man vill träffa eller inte. Det hade kunnat gå åthelvete som alla andra gånger, men istället gick det åt motsatt håll och jag är så glad att det var du som mötte mig i väntrummet den där dagen för fem månader sedan. Utan dig hade jag aldrig tagit mig hit, det är jag helt övertygad om. Jag har dig att tacka för så mycket, även om det är ditt jobb att hjälpa "såna som mig". Utan dina visa ord och alla råd jag fått på vägens gång hade den varit betydligt svårare att vandra. Jag trodde aldrig att jag skulle längta efter möten på BUP, men det gör jag nu. Jag ser fram emot att gå dit för det ger mig så mycket, det skapar verkligen ordning i mitt annars så röriga huvud. 

Det finns så klart många andra fina och minst lika betydelsefulla människor i mitt liv. Mina närmaste vänner, mina föräldrar, övrig familj, många av er läsare och så vidare. Skulle ta hela natten att skriva de rader som alla förtjänar. Har ingenting emot att göra det, men på det här sättet blir ingen glömd. Jag älskar mitt liv även om det innehåller mycket skit, människorna i det är vad som får mig att orka. Kärlek och tacksamhet, ni är värd allt. 

-

  2012-07-31 / 12:35:50 / Våldtäkt / 2 KOMMENTARER

Jag hatar det här så jävla mycket. Alltihopa. Du är skyldig mig så mycket, du kan väl åtminstone ge mig det här? Stå för vad du gjort. 

My heart feels like a stone

  2012-07-30 / 19:48:47 / Våldtäkt / 2 KOMMENTARER
Du står på mig och jag kan inte andas. Att du är där, inlåst, medan jag är här gör ingen skillnad. Du står på mig ändå, och jag kan inte röra mig. Du måste flytta på dig för jag måste gå vidare nu, jag orkar inte vara kvar i det liv som du skapade åt mig. Det räcker nu, förstår du inte det? Jag vet vad du gjorde, lika väl som du vet det. Men det spelar ingen roll nu, gjort är gjort. Det kommer alltid göra ont, förstår du, alltid. Var jag än går, vad jag än gör, vem jag än är med så kommer det alltid att göra ont. Du tog ifrån mig så mycket, kan du inte ta det också medan du går? Kan inte du prova att bära smärtan, en dag eller två? Känna hur den äter upp dig inifrån, hur den liksom tär sönder dig bit för bit tills du blir osynlig. Jag vill att du ska veta hur det känns att över en natt bli någon annan, att inte få bestämma själv över ditt liv och din egen kropp. Att någon gör saker mot dig som skadar dig för resten av livet, både innanpå och utanpå. Men hur ont allt det där än gjorde då och hur ont det än gör nu så finns det något som är ännu värre; att du förnekar det. 

just go and leave me alone

  2012-07-30 / 18:42:35 / Bloggen / 0 KOMMENTARER
Idag har jag varit på BUP i nästan två timmar och på torsdag ska jag dit igen. Är helt slut i huvudet, pratat så mycket att jag har ont i halsen. Idag gjorde jag något som kallas för "Livslinjen". Man går igenom hela uppväxten, ända från graviditeten till där man är idag, både bra och dåliga saker. För mig som har varit med om ganska mycket var det riktigt jobbigt. Att se allting nerskrivet på ett stort papper, och inse att det mesta har hänt under dem senaste fem åren.. Helt sjuk känsla, kan inte ens beskriva den. Någon gång ska jag skriva ett inlägg här om allt, men inte just nu. För svårt att hitta orden, det är en annan sak när man kan sitta med en enda person och gråta och stamma fram varje mening.. 

Nu ska jag lägga mig och titta på film och försöka vila lite. Som sagt, helt slut. 

en helt vanlig söndag

  2012-07-29 / 11:33:59 / Bloggen / 0 KOMMENTARER
Hej! 
Idag ska jag tvätta hela dagen. Har hur mycket tvätt som helst. Inte tvättat ordentligt på över en månad, varit så mycket åka fram och tillbaka med rättegång och allting. Men idag tar jag tag i det i alla fall, ska till och med tvätta alla mattor haha! Räknat ut att det är sex eller sju maskiner så det kommer ta hela dagen. Ska även städa lite och sånt! Intressant info va? 

I helgen har det inte hänt så mycket alls. Var tänkt att jag skulle ut både i fredags och igår, men allting krånglade på samma gång och jag var inte speciellt pigg på det så jag stannade hemma. Istället har jag sett klart alla säsonger av OC och ätit morötter med dilldipp! Skön helg faktiskt. 

Hörs senare!

when the weight of the world is on my mind and on my shoulders

  2012-07-26 / 12:01:19 / Bloggen / 2 KOMMENTARER
Hej! 
Livet rullar på men jag mår inte så bra. Dels för att jag varit förkyld i över en vecka nu. Eller ja, förkyld och förkyld. Ont i hela kroppen, snorig, ont i halsen, ont i öronen och en liten ögoninflammation. Utöver det har jag en extrem hosta också. Hostan är fortfarande kvar, men det andra börjar försvinna. Brukar aldrig vara såhär sjuk, och sist jag hade ont i halsen var när jag opererade bort halsmandlarna för två (?) år sedan.. Trodde inte ens att man kunde ha ont i halsen efter det, vad har man ont i då liksom? Finns ju inte så mycket kvar därnere. 

Sen är det det gamla vanliga också. Alla tankar och funderingar som snurrar hela tiden. Vad kommer hända, när kommer det hända, kommer han bli frikänd, kommer han döda mig då eller. Ska jag vara ärlig så känns det som att alla tankar äter upp mig inifrån. Det brukar hjälpa att skriva ner allting men inte nu. Håller på och blir galen känns det som, tappar kontrollen eller något.

I tisdags var jag på någon form av akuttid på BUP, min ordinarie kurator har semester fram till torsdag nästa vecka och eftersom mitt mående inte är på topp så får jag träffa någon annan. Jag brukar ha svårt för nya människor, speciellt i såna här situationer där det kommer till att lägga upp hela sitt liv på bordet, men det gick faktiskt väldigt bra. Tycker om BUP här så otroligt mycket, där jag gick förut var det inte alls så. Hur som helst så var det ett jobbigt möte, var där i nästan två timmar. Mycket känslor, mycket tårar som behövde komma ut. Kan inte säga att jag mådde bättre när jag gick därifrån, var mest slut i huvudet. 

Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka förvandla mig till en människa. Ha en bra dag, kramis! 

23 juli

  2012-07-23 / 11:03:17 / Våldtäkt / 3 KOMMENTARER
En månad kvar av sommarlovet ungefär och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Fyller snart år, det är det enda inplanerade. Vill åka någonstans, bara komma bort ett tag och kunna slappna av. När jag är här känns det som att varje gång jag verkligen försöker så händer det något. I fredags mådde jag ganska bra, men så ringer en kollega till mitt målsägandebiträde och berättar att han överklagat. Jag var beredd på det, men det var liksom sättet han sa det på. "Jag ringer för att meddela att den tilltalade tyvärr har överklagat". Vadå tyvärr, är det verkligen något så negativt? Det lät verkligen så, och efter det började mina tankar spinna iväg igen. 

I min värld är det självklart att han överklagar, jag skulle nog ha blivit mer förvånad om han inte hade gjort det. Visst att det skulle vara skönt om detta var över nu och jag kunde lägga all energi på att gå vidare och må bra, men jag väntade mig inte det. Han nekar ju till alla anklagelser, klart att man överklagar en dom på tre år om man hållt fast vid att man är oskyldig hela tiden. Det som stör mig är (som alltid) att jag inte vet vad som kommer att hända. Hur lång tid kommer det ta, när kommer förhandlingen tas upp i hovrätten, hur lång tid tar det innan dem meddelar domen, vad händer om han blir frikänd, kan han ens bli frikänd.. Massa frågor helt enkelt, men det är väl som vanligt bara att bita ihop och vänta och se. 

Hade även kontakt med en familjemedlem till honom i helgen, vilket kändes skönt men samtidigt irriterande. Jag satt på dop med min släkt, hade en jättebra dag. Hade ingen mottagning på mobilen eftersom vi var i ett kapell mitt ute i skogen, men när vi åkte därifrån kom den tillbaka och då fick jag massa sms på samma gång. Ett av dem var från denne familjemedlem. Inget "hej hur är det?" utan mer ett sms som för att visa att det här fortfarande händer eller något, att det inte är över nu. Som för att visa att dem fortfarande lever. H*n skrev i alla fall att h*n står på min sida och att det är han som har begått ett brott. 

Jag förstår att det är svåt att släppa taget om allt detta och gå vidare utan att blanda in mig, men ibland önskar jag att det var precis det dem gjorde. Ett sms varannan vecka med olika budskap varje gång gör mig bara stressad. Jag har svårt att ställa mig till hur jag ska vara mot hans familj. Det är inte dem som gjor något fel och vi har alltid varit bekanta, men samtidigt blir det så svårt när vissa av dem öppet hatar mig och andra står på min sida. Det svänger så fort liksom, och tillit är något jag inte direkt har i överflöd nuförtiden. 
 
Nu åker jag iallafall iväg själv ett tag, nästan två veckor, så ska försöka vila upp mig och slappna av. Jag hade hoppats att detta "bara" skulle ta sommarlovet, men som det ser ut nu så kommer det påverka skolan i höst också. Jaja, vi hörs mer imorgon! Kramis

Trött på hela världen

  2012-07-20 / 11:45:34 / Våldtäkt / 2 KOMMENTARER
Idag var den där dagen då telefonen skulle ringa tydligen. Han har överklagat till hovrätten. Ingen aning om vad som händer nu annat än att det är totalt kaos i mitt huvud. Tänk om han blir friad i hovrätten? Åh gud jag orkar inteee. Ännu roligare att mitt målsägandebiträde har semester, och min kurator på BUP också. Roligt liv. Eller nej, inte alls. 

Skön jävla huvudvärk

  2012-07-19 / 16:36:52 / Bloggen / 2 KOMMENTARER
Igår var jag uppe tidigt för att träffa vänner, kom hem på eftermiddagen och efter det var det något som exploderade inuti mitt huvud. Kunde knappt röra mig, kändes som att ögonen skulle ploppa ut så fort jag hade dem öppna osv. Hade verkligen ont i hela huvudet. I ögonen, bakom öronen, i nästan, i pannan. Det fortsatte under kvällen och jag bodde praktiskt taget i duschen eftersom varmvatten är det enda som hjälper när min migrän är som värst. Detta var dock något annat än migrän, hade så ont att jag började gråta och höll på att svimma i duschen. Somnade runt tolv i alla fall, efter att ha legat i min säng hur länge som helst, och imorse vaknade jag med vanlig migrän. Trodde aldrig att jag skulle säga att jag var tacksam för migrän, men den huvudvärk jag hade idag var ingenting jämfört med igår. Efter att ha tagit två migräntabletter och legat på soffan/stått i duschen större delen av dagen så mår jag mycket bättre nu och ska klä på mig och gå ut lite. Dagar som denna är man tacksam för att det finns medicin haha.. 

Varje dag väntar jag på att telefonen ska ringa och att någon ska säga att han har överklagat domen och att förhandlingen kommer tas upp i hovrätten om åtta veckor. Hittills har det dock inte hänt något på den fronten, men jag vet inte hur sådant går till. Men, jag borde väl få reda på det i alla fall? Någon borde väl ringa? Vet heller inte hur lång tid det tar att överklaga, men det har ju trots allt gått nio dagar.. Något borde väl ha hänt vid det här laget i så fall.. 

Jaja, ut var det! Affärerna här i stan stänger om en timme så ska skynda mig hehe. 

'-

  2012-07-19 / 13:51:01 / Bloggen / 0 KOMMENTARER

arton dagar in i juli

  2012-07-18 / 10:22:35 / Bloggen / 0 KOMMENTARER
Varför är det alltid så att humöret går i vågor, kan man inte bara få vara glad utan att det ska sjunka som en sten efter ett par timmar? Igår var en jättebra dag, den första på jättelänge. Jag vet inte varför, den var som vanligt egentligen. Kanske var det just det som var så bra; att den var precis som vanligt. I två månader nu har allting i mitt liv varit upp och ner och inte alls som det brukar vara. 

Idag är det annorlunda. Legat vaken hela natten och funderat på allt mellan himmel och jord. En fråga jag ofta ställer mig själv är "vad gör han nu?". Vad gör man i häktet? Jag borde inte bry mig, jag vet det. Men jag gör det ändå. Jag tänker på allt som jag gör, men som han inte kommer få göra på två år. Gå på stan, sova i sin egen säng, ligga i soffan en hel dag och titta på film. Haha, det låter oviktigt och onödigt att tänka på, det är ju bara småsaker, men min hjärna går på högvarv. Jag tycker att han förtjänar det, men samtidigt tycker jag synd om honom. 

I alla fall, nu kom jag precis ut ur duschen och ska börja göra mig i ordning. Även om den här dagen suger så ska jag göra något bra av den. Träffa saknade vänner, inte riktigt haft tid med sånt i sommar ju. Gå på stan och bara njuta av det fina vädret. Ha en bra dag! 

2012-07-15

  2012-07-15 / 21:36:55 / Bloggen / 1 KOMMENTARER
Nu var det ett tag sen jag uppdaterade här igen. Är hemma hos min pappa för tillfället och hans Internet har allvarliga problem så det går knappt att vara inne på bloggen, eller några andra sidor heller för den delen. Imorgon åker jag hem till mig igen så då kommer uppdateringen att bli bättre. 

Annars har jag inte så mycket att uppdatera om just nu. Sitter och kollar på film i sängen, packar lite smått, funderar på att gå ut en sväng. Vi hörs imorgon helt enkelt! 

*

  2012-07-13 / 12:01:33 / Våldtäkt / 0 KOMMENTARER
 

TRE ÅR!

  2012-07-10 / 18:57:21 / Våldtäkt / 27 KOMMENTARER
Tre års fängelse för våldtäkt mot barn. JAG VANN! Äntligen över. 

You've got a black heart

  2012-07-10 / 08:59:34 / Våldtäkt / 0 KOMMENTARER
Hej på er! Varit rätt tyst från mig nu i några dagar, behövt en paus. Men nu är jag här iallafall! 

Inte gjort så mycket medan jag varit borta. Umgåtts med familjen, träffat en kurator från Stödcentrum och min kurator från BUP. Nu är jag hemma i min lilla lägenhet igen iallafall! Skönt det. 

Inatt har jag knappt sovit. Svettig, nervös, frustrerad. Kan rabbla upp tusen olika känslor. Domen kommer idag. 

Let's take a trip down Memory Lane

  2012-07-05 / 18:03:43 / Våldtäkt / 5 KOMMENTARER
Det är i slutet av sommaren eller i början på hösten år 2007. Jag står i badrummet och tvättar av mig sminket, på väg att gå och lägga mig. Har på mig en röd tröja från BikBok och blåa jeans från H&M. När det knackar på dörren går pappa och öppnar, medan jag står kvar i badrummet och lyssnar på främmande röster som rör sig från hallen och vidare in i vardagsrummet. Helt plötsligt var jag inte trött längre. Jag som tidigare trott att kvällen var slut var istället tvungen att inse att den precis hade börjat. Trots att klockan närmade sig midnatt så gick jag och satte mig i soffan. Inom loppet av en halvtimme satt alla där och skrattade och pratade. Eftersom jag var yngst var jag också den enda som var nykter den där kvällen. Han var där, tillsammans med sin bror. Det var första gången jag träffade honom, några timmar en sen sommarkväll. Den kvällen skulle komma att förändra hela mitt liv, på både gott och ont.

Det visste jag inte då, men nu nästan fem år senare så önskar jag att jag hade gått och lagt mig istället. 

 

det gör ont

  2012-07-05 / 14:53:53 / Våldtäkt / 3 KOMMENTARER
-

-

  2012-07-04 / 21:27:59 / Bloggen / 2 KOMMENTARER
Hej! Mitt liv står ganska stilla just nu. Är hemma hos pappa och tar det lugnt, njuter av sommarlovet och försöker slappna av. Inte det lättaste kan jag säga! Vad jag än gör och var jag än går så vandrar hjärnan iväg, men jag antar att det är normalt när läget är som det är just nu. Ställer mig själv många frågor just nu, har fortfarande någon form av beslutsångest trots att det inte finns något beslut kvar att ta. 

Ibland kommer jag på mig själv med att befinna mig längre tillbaka i tiden än vad jag faktiskt är. Det var bara för någon vecka sedan som jag insåg att han vet om att jag anmält honom. Under rättegången kom jag till insikt med att han suttit häktad i en månad. Idag kom jag på att rättegången har varit. Det är så mycket som faller på plats först efteråt, när jag väl befinner mig i situationen är det som att jag är någon annanstans. Igår när domaren meddelade beslutet, dvs att han ska vara häktad tills domen släpps, så lyssnade jag och jag började gråta. Fem minuter senare när vi gått ut ur salen hade jag glömt bort om han skulle häktas eller bli frisläppt. Lite läskigt, huvudet hänger inte riktigt med just nu. 

Jag har anmält honom. 
Jag har varit på förhör. 
Han har anhållits och sedan häktats. 
Åklagaren har väckt åtal. 
Jag har varit på rättegång. 
Förstår det inte, lever inte i verkligheten. 


en miljon känslor

  2012-07-03 / 23:46:40 / Våldtäkt / 1 KOMMENTARER
Egentligen finns det ingenting att tveka på, det var han som gjorde fel och inte jag. Det är han som ska straffas, han som ska må dåligt, han som ska gråta. Inte jag. Jag vet det. Men det är så jävla svårt. Ännu svårare är det att förklara alla dessa känslor. För alla runt omkring mig är det självklart att hata honom, att vara rädd för honom, att tycka att han är en äcklig idiot och så vidare. Jag tycker också det, eller en del av mig gör det. 

Det är något som gått sönder inuti mig och det gör så fruktansvärt ont. 

Den människan jag hade förtroende för, var finns han? Var det verkligen samma person som satt några meter ifrån mig idag och ljög alla därinne rakt upp i ansiktet? Han som torkade mina tårar, han som lyssnade, han som förstod, han som brydde sig, han som skyddade mig, han som var.. min bästa vän? Det är fan två olika människor. Jag kan inte förstå det här. Jag kan inte förstå hur du av alla jävla människor på jorden kan göra såhär mot mig. 

Jag förstår inte hur du fungerar. Hur klarar du av att ljuga, känns det bra att göra det? Tror du inte att jag fattar varför du inte kan se mig i ögonen? Ögonen speglar själen brukar man säga, vet att du inte skulle klara av att möta min blick. Det värsta är att jag trodde att jag kände dig. 

Räckte det inte att du förstörde mitt liv, är du tvungen att förneka det också? 

nulägesanalys

  2012-07-03 / 14:57:40 / Våldtäkt / 8 KOMMENTARER
Hej på er! Har inte uppdaterat här på ett tag av anledningar som ni redan vet om, men nu kommer en LÅNG uppdatering! 

Fredag 29e juni var jag på möte med mitt målsägandebiträde. Vi gick igenom hur rättegången skulle gå till; vilka frågor som skulle kunna ställas, vad som förväntades av mig och vad som förväntades av han jag anmält. Redan då började jag bli nervös, men efter det mötet kände jag att jag kunde lugna ner mig. Jag har alltid varit skapt på det sättet att jag blir lugn när jag vet vad som kommer att hända, ovisshet gör mig stressad och nervös. Hon förklarade var jag skulle sitta, var hon och åklagaren skulle sitta, vilka alla andra i rummet var och så vidare. Grundinformation så att säga. 

Vi gick även igenom delar av förundersökningen för att jag skulle få en klarare bild av vad han nekar till och vad han har sagt i förhören. Ska jag vara ärlig så blev jag förvånad. Det naturliga för mig om jag blir anklagad för något som jag själv anser att jag inte gjort skulle vara att försvara mig själv, men trots att han nekar så verkar han ha varit helt likgiltig. Han har gett korta svar, sagt att han inte vet, att han inte kommer ihåg och att jag hittar på. Ska jag vara ärlig var det i stort sett allt jag fick ut. Han har inga förklaringar till varför han är oskyldig eller något annat att säga som tyder på att han är det, men han nekar ändå.

Att läsa vad han sagt var riktigt frustrerande eftersom jag visste vad som var sant, medan han bara ljugit. Han påstod exempelvis att vår kontakt via sms bara varit vänskaplig, att han inte skrivit något sexuellt till mig och så vidare. När polisen sedan visade honom bevis på motsatsen kom han inte ihåg att han skrivit det, eller så sa han att det var någon annan som skrivit till mig i hans namn. Ändå var det hans nummer, och samma sak med hans mejladress. Frustrerande var bara förnamnet, det är så mycket jag skulle vilja fråga honom öga mot öga. Är så arg. 

Måndag 2a juli 
Natten till måndagen kunde jag inte sova alls. Låg vaken och vred och vände på mig. Först i min säng, sen i mammas och slutligen i soffan. När jag väl somnade var det en timme tills klockan skulle ringa. Tog mig upp ur soffan, trött som fan, och duschade och gjorde mig i ordning. Klockan sju åkte jag och mamma hemifrån eftersom jag var så nervös, trots att förhandlingen inte började för än klockan nio och det bara är en halvtimmes resväg. Köpte en macka på Statoil men kunde inte äta, var som att tugga på papper. 

Vi gick in och satte oss i Tingsrätts-byggnaden och väntade, då var det ungefär en timme kvar tills rättegången skulle börja. Kunde inte sitta still, gick runt därinne. Runt kvart i nio kom mitt målsägandebiträde, då blev jag lite lugnare men var fortfarande nervös. Vi pratade lite och sedan fick jag sätta mig i ett medhörningsrum, begärde det för att slippa träffa honom. Så jag satt där i en halvtimme ungefär medan dem gick igenom lite snabbt vad som väntade, kollade närvaro och så vidare. Detta gjordes i rättegångssalen, medan jag satt i ett annat rum och hörde allt på högtalare. Efter det var det min tur att prata, och då fick han gå ut på min begäran. Orkade och ville inte träffa honom. 

Gick in och satte mig i salen och då påbörjades mitt förhör. Fick först berätta lite grundinfo, typ hur vi känner varandra och hur mina levnadsförhållanden ser ut idag. Sedan rullade det bara på och det var riktigt jobbigt, men jag klarade det bättre än vad jag trott. Det var lätt att berätta när man väl satt därinne, iallafall efter ett tag när jag kunnat slappna av. Först förhördes jag av åklagaren, han som väckt åtal, och då fick jag berätta ungefär samma sak som på polisförhöret. Mycket detaljer och sånt, det är viktigt. Även om det var svårt så svarade jag så utförligt jag kunde på alla frågor. Efter att åklagaren förhört mig så skulle jag förhöras av mitt målsägandebiträde, och hon frågade mest frågor om mitt mående då och nu, och hur allt detta har påverkat mig som person. Jobbiga frågor men ändå viktiga. 

Sedan var det dags för hans försvarsadvokat att ställa några frågor till mig. Det var nog det mest irriterande jag varit med om någonsin. Allt som jag visste var sant ifrågasatte han, vilket var väldigt störande. Men det är ju det som är hans jobb så man kunde väl inte direkt förvänta sig så mycket annat. Han letade verkligen efter fel i min historia, och jag kände mot slutet hur jag började svara surt och kort. Men det gick bra! Efter att jag förhörts av honom så var det dags för lunch-paus i en och en halv timme. Gick ut ur salen och började gråta så fort jag såg mamma, lyckades bita ihop därinne men sen blev det för mycket. Massor av känslor. Men vi åkte iväg för att försöka äta, men det gick inte så bra! Fick inte i mig så mycket mat. Under pausen träffade vi även pappa och syster och pratade lite. 

Mot slutet av pausen började jag må bättre och kände mig starkare. Det var tänkt att jag inte skulle vara med på rättegången på hela dagen, trodde inte att jag skulle orka sitta med därinne. Men då började jag tänka att det kanske var bra om jag var med, att jag skulle ångra mig sen om jag inte var det och sånt. Kände verkligen efter hur jag ville göra, och bestämde mig för att vara med på rättegången. Sitta i samma rum som honom, bara några meter ifrån varandra. Svårt beslut men det kändes ändå så rätt, är glad att jag valde att vara med. Det var riktigt läskigt i början, fick ångestattacker och trodde jag skulle springa ut därifrån. Minuterna innan han skulle komma in var värst, jag visste inte vad som väntade riktigt. Han kom in med två poliser genom en dörr bakom mig, och jag kände hur han liksom var precis bakom mig på väg att gå förbi. Gick kalla kårar längs ryggraden, höll andan. 

Efter lunchen skulle han höras och då satt jag med i samma rum och lyssnade. Precis som i förhören så var han väldigt fåordig och hade inte alls speciellt mycket att säga eller kommentera. Han såg väldigt sammanbiten och tärd ut, och det var riktigt jobbigt att se honom så och veta att det är mitt fel. Egentligen är det väl hans fel men ändå svårt att hålla koll på känslorna. Fick dåligt samvete samtidigt som jag tänkte och kände att det var rätt åt honom och att det var hans eget fel att han satt där. Efter att han hade hörts så var dagen mer eller mindre över och det var dags att åka hem. I det stora hela hade dagen gått bra, enligt både mig själv, åklagaren och mitt målsägandebiträde. Även om det var svårt så var det lättare än jag trott. Försökte flera gånger att få ögonkontakt med honom, vet inte riktigt varför men blev så frustrerad när han satt och ljög, men han undvek min blick. Jag kände dock flera gånger att han tittade på mig, men mestadels tittade han ner i bordet eller rakt ut i luften. 

Idag tisdag var jag inte lika nervös, men fortfarande lite. Min del var över och idag var det vittnenas tur. Bestämde mig imorse för att jag ville sitta med idag också, hela dagen. Lika jobbigt som igår att vara nära honom, men det gick bra. Några gånger försökte jag söka ögonkontakt med honom även idag, och det lyckades jag med en gång. Obehagligt, hans blick är så jävla obehaglig. Man ser hur falsk han är, jag gör det i alla fall. 

Den första som vittnade var min syster. Hon pratade om hur jag förändrades som person genom kontakten med honom, hur jag gick från en vanlig tjej till någon som var arg hela tiden. Efter henne var det min andra systers tur, och hon berättade ungefär samma sak med några tillägg eftersom vi står närmare varandra och hon vet mer om mig. När hon var klar var det dags för ett vittnesmål av min föredetta pojkvän, någon jag aldrig trodde skulle ställa upp för mig så mycket som vi bråkat dem senaste åren. Han hade mycket viktigt att berätta eftersom han är den enda jag själv berättade för på den tiden. När han var klar var det dags för min pappa, och efter det tog rätten en paus för att invänta dem andra två vittnena. Bara ett av dem dök upp, och det var också det viktigaste vittnet. Exet till han jag anmält, hon som han själv berättat för om mig. Är tacksam för att så många valde att ställa upp för mig, speciellt mitt ex och exet till han jag anmält! Fina människor. 

Sedan var det dags för slutpläderingen. Åklagaren började. Han förklarade vad som hänt och vilka bevis som funnits för att stärka min berättelse, utifrån både skriftliga bevis och vittnen. Det var ganska mycket att gå igenom så det tog ett tag, men det var skönt att lyssna på vad som fanns för att bevisa att jag talar sanning. Han förklarade varför jag var trovärdig, massa andra saker. Som avslutande del berättade han vad han yrkar på för straff, och det är tre års fängelse. Han förklarade även varför han ska dömas för våldtäkt och inte för något mildare, exempelvis sexuellt utnyttjande. Minimibrottet är två år, och han förklarade även varför han ska sitta inne längre än så. När straffyrkandet är högre än två år ska förövaren också automatiskt häktas efter förhandlingen (beroende på vad rätten dömer), men det var det som åklagaren yrkade på. Sedan var det mitt målsägandebiträdes tur, och hon förde min talan när det gäller skadestånd, vilket jag har begärt. Hon förklarade vad som gjorde att jag borde få skadestånd, och även vilket belopp det skulle ligga på och på vilka grunder. Hans försvarare avslutade "sammanfattningen" och sa sin version, dvs att han jag anmält skulle försättas på fri fot och inte dömas för något brott. Han yrkade på att bevisningen inte var tillräcklig och massa annat skitsnack. Sedan var det dags för rätten att överlägga, och då fick alla vi andra gå ut. Efter en stund kallades vi in igen, och då meddelades beslutet. 

Han fortsätter att vara häktad på sannolika skäl misstänkt, fram tills dess att domen meddelas om en vecka. Detta beslut är som en fingervisning för hur det kommer att gå. Om han släppts idag så hade det varit ett tecken på att han inte skulle dömas, men eftersom han häktades igen så tyder det på att han inte kommer att gå fri sen heller. UNDERBART BESKED, det bästa som kunde hända just nu. Han kan fortfarande överklaga, men det återstår att se vad han och hans försvarare väljer att göra. 

Nu ska jag försöka vila lite, behöver verkligen det. Gått på helspänn i två dagar. Men rätten tror på mig, kan inte beskriva lyckan. 


bra att man kan sova osv

  2012-07-01 / 05:25:15 / Bloggen / 5 KOMMENTARER
-