Är klar med alla uppgifter för det här året, går egentligen bara till skolan för att jag själv vill. Om jag vill får jag vara hemma, men det känns skönare att sitta där och göra ingenting än att göra lika lite hemma. Dessutom tror jag att väggarna i bubblan jag för tillfället bor i bara skulle växa sig starkare om jag satt hemma och funderade på livet. Det är nog bra för mig att träffa människor även om jag tycker det är ganska drygt hehe. 

Annars händer det faktiskt inte så mycket i mitt liv just nu. Räknar minuter, timmar och dagar för att det ska bli den tolfte. En vecka kvar, sju dagar. Alldeles för lång tid om man frågar mig. Jag vill veta vad som kommer att hända nu, helst nyss. Sen irriterar det mig att jag inte får veta någonting. Helst av allt skulle jag vilja att polisen smsade mig varje gång de tog ett bebissteg i den här utredningen. Efter varje sak som händer, varje ord som sägs. Jag vill veta allt, och jag hatar att jag inte får det. Vadå sekretess? Det är ju för fan mig det handlar om. Något som jag anmält, något som någon annan gjort mot mig. Vad som kommer hända med mitt liv. Är inte jag den som borde ha allra störst rätt att få veta saker då? Jag förstår såklart att polisen har sina rutiner och att det egentligen är bäst om jag inte vet så mycket, det kan skada utredningen och så vidare. Men ibland hatar jag det. Just nu är ibland.