Kom precis hem efter ett ganska jobbigt möte. Det känns i alla fall bra att saker äntligen börjar ta fart nu. Inom en snar framtid har jag förhoppningsvis energi till att ta tag i saker och börja anmäla dem. Har behövt lite tid att gråta, skrika och hata hela världen men nu börjar lugnet ta sig. Bomben är släppt liksom. Jag vet att det värsta inte är över än, men förhoppningsvis kan det bara bli bättre från och med nu. Jag har en jobbig period framför mig men för första gången någonsin ska jag kämpa för mig själv. Jag ska kämpa för det som jag vet att jag är värd. Livet är inte rättvist och många gånger tänker att jag att jag uppnått min del av all den skit som finns i världen - det är dags att använda den till något bra nu. För första gången någonsin hoppas jag på upprättelse.