all that i have is on the floor
2012-05-23 / 20:37:36 / Bloggen /Igår kväll när jag skulle sova fastnade jag i tankar. På fredag morgon kommer jag vara tvungen att svara på frågor om i stort sett allt och lite till. Jag vet inte riktigt vad jag tänkt mig, men jag har nog sett detta som något som är lättare än vad det egentligen är. Inte funderat på vad allt detta egentligen innebär. Jag har bara skrapat på ytan än så länge, och på fredag är det dags att gå in på djupet. För första gången någonsin kommer jag att berätta med ord för någon om vad som hände, with details and all. Skrämmande. Är livrädd.
Anmälan - Mitt förhör - Hans förhör - Utredning - Väcka åtal? - Rättegång? - Kommer jag vinna, eller kommer det läggas ned?
Just nu känner jag som så att oavsett vad som händer så är det min upprättelse det handlar om. Oavsett vem som går vinnande ur detta har jag vunnit något inom mig. Jag tog steget. Jag har visat honom att han gjorde fel. Det kanske räcker, just nu gör det det iallafall. Hur jag känner sen får vi se då. En dag i taget.
Det är precis det som det handlar, din upprättelse.
Ett tips är att skriva ned allting, verkligen allting, som har hänt så du själv är mentalt förberedd på vad du kommer behöva säga. Om du aldrig har berättat det för dig själv någon gång, att du aldrig har vågat gå igenom det i detalj för dig själv så kommer det bli OERHÖRT svårt på fredag. Jag säger det inte för att stressa upp dig, utan för att förvarna dig.
Våga känna efter tills på fredag, våga vara ledsen, våga vara rädd. Det är ju helt naturligt att man är det. VÅGA SÖKA STÖD. Ingen kommer dömma dig för att du är rädd och osäker inför ett förhör, det skulle vem som helst vara. Visserligen så kanske det inte är någonting som du berättar för alla, men att du vågar söka upp någon som faktiskt vet och som kan stötta dig.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, du vet vart jag finns. Om du bara vill 'öva' på att berätta så kan du mejla mig om du vill, jag behöver inte ens svara. Men då har du fått det sagt iallafall.
KRAMAR