SV, Okej roligt att du har hittat till mig iaf :)

Hej! Såg att mitt förra svar vart till fel haha :) Tack detsamma och vad roligt att du har hittat till min blogg :)

Jag hoppas att det går bra för dig på förhöret. <3

Kram

sv; Hej!

(Du far ursakta min stavning, ar nanmligen i usa!)



Innan du laser sa vill jag att du ska forsta att mitt fall ar varsta senariot, ditt fall behover inte sluta som mitt gjorde. Ha inga forhoppninar, var sa neutral du kan vara, for jag hade hoga forhoppningar.

Jag anmalde sommaren 2010, tva ar efter att overgreppet, jag vart utsatt for tva valdtackter under samma helg av tva olika killar, ena killen hade jag traffat tva tre ggr genom gemensamma vanner, den andra har jag kant hela mitt liv, det ar min gudbror.

Jag anmalde bara killen jag traffat ett fatal ggr eftersom jag fortfarande hade skador och for att jag hade berattat for henne om den valdtackten. Jag var ocksa livradd for mitt polisforhor men hade turen av att komma till en kvinna som hette Pia som jobbade pa barnahus. Hon gav mig massvis med hopp och fick aka till sjukhuset samma dag och undersoka mina skador. Sen tog det tva veckor och fick da ett samtal om att polischefen ville traffa mig, fick veta da att det var han som holl i mitt fall. Forsta gangen jag traffade honom sa berattade han att det inte fanns tillrackligt med bevis for att leda vidare till atal. Det var ocksa sista gangen jag traffade honom. Dem hade byggt pa mitt forhor och mitt huvudvittne (jag hade ringt en kompis som kom och hamtade mig 5 pa morgonen..) and thats it! Dem hade inte forhort garningsmannen, mina sjukhus utredningar var langt ifran klara och jag hade inte ens traffat min advokat an. Min advokat var en av dem basta i sthlm men blev behandlad sa daligt av hennes jurist sa vi bytte till en jatte trevlig gubbe i uppsala. Iaf, Vi fick igenom omprovningen och garningsmannen fick komma in pa forhor och jag samlade mina vittnen, hade ganksa manga, ingen som vittnade sjalva handelsen men folk jag traffade precis efter, berattat for direkt efter och personer som markt skillnad i mitt beteende. Polisen som holl i mitt fall den har gangen var en kvinna som var dum i huvudet, traffade aldrig henne utan hon ringde till mig och berattade att det inte fanns nagot mer o gora sa mitt fall lades ner, hon sa ocksa att jag kunde ringa henne nar som ifall jag hade nagra fragor men jag var ju saklart helt fortvivlad och kande mig jatte otrygg och vagade inte sova sjalv, vagade inte ga ut osv. Sa mamma ringde och skulle fraga polisen nagra fragor iaf kanske 10 min efter att hon hade ringt, och da sager hon att hon inte kan prata for att hon ska hamta sina ungar pa dagis och att hon far aterkomma pa mandag men att hon inte kunde gora nagot for mitt fall var hopplost.. :S

Jag forsokte overprova aklagarens beslut en sista gang men det var sa gott som lonlost..

Vill inte skramma upp dig pa nagot satt men vill bara att du ska forbereda dig pa det varsta, men forhoppningsvis sa blir du battre behandlad av staten an vad jag blev. Sag att du bodde i norra sverige, sa det ar positivt iaf. Jag gick genom Uppsala polis och sthlms advokater och jag kanner mig inte ett dugg omhandertagen, men det enda bevis jag egentligen hade/har ar mina bestaende skador pa min kropp som jag kommer ha kvar hela livet..

Jag var 16 ar nar det hande och ar nu 19!

Idag mar jag faktiskt bra, visst man har sina bra dagar samtidigt som man har sina daliga dagar, men jag har inte bearbetat det dar med min gudbror, utan bara han andra. Sa jag kan stota pa honom pa klubbar och vara lugn, nu ar jag bara acklad av honom och tycker synd om honom, brukar tanka nar jag ser honom att han maste ma sa javla daligt, vara sa radd, forsoka komma pa vilka som vet, liksom hur normal och frisk manniska ar man ifall man kan gora illa en annan manniska med flit? For sin egen skull.

Jag mar bra idag, jag har mina tuffa dagar men det galler att gora saker sa man slutar tanka pa det daliga, jag har forlorat en del av mig som jag aldrig kommer hitta tillbaka till, men det hindrar mig inte att gora det basta jag kan for att vara lycklig. Jag har en underbar pojkvan som har stottat mig igenom detta och som fick mig att beratta till och borja med.



Jag vill att du ska veta att jag tycker du gor ratt i att anmala kraket som gjort dig sa illa. Du ar stark som gor det har sjalv, men tank hur stark du skulle vara ifall du hade folk runt om kring dig som finns dar nar du faller ihop? <3

Vilken väldigt fin blogg du har. Hoppas att du får fler följare nu!