Kom in här genom en slump. Har själv blivit utsatt, dock endast en gång men det räcker. Är två år äldre än dig. Mycket för mig var annorlunda än det är och var för dig. Men gemensamt är att vi båda blev utsatta av någon vi känner, även om det skiljer sig hur vi kände dem.



Jag gjorde inget starkt motstånd, däremot vände jag och vred på mig så han skulle sluta. Våldtäkten påbörjades utan min vetskap och när jag upptäckte det i en dimma av alkohol och sömn var allt för suddigt, fel, konstigt, skrämmande och otroligt för att vara sant. Jag trodde att om jag bara fick bort honom och somnade om igen skulle det aldrig hänt. Jag är annars en väldigt stark och självsäker person.



En anmälning gjordes en kort stund efter. Och därefter blev jag otroligt bra omhändertagen hela vägen, och är så fantastiskt glad för din skull att du också tagit steget att anmäla. Även om han aldrig blev dömd så är det ändå jag som har vunnit.



Det viktigaste du ska veta, är att det är inte du som är ett offer utan han. Du kan ta dig ut på andra sidan, starkare än någonsin - han kommer leva med hur liten han är resten av livet. Och det alla andra ska veta, är att våldtäkter kan se ut på många sätt och man kan reagera på de mest konstiga sätt man kan tänka sig - du vet inte förrän du väl blir utsatt, och jag ber för att det kommer en dag då ingen ska behöva få reda på det.



Men, viktigaste av allt som alla ska veta - en våldtäkt kan visserligen SE ut på olika sätt, men har bara en definition. Och det är när en av parterna utsätts för det utan ett aktivt medgivande. Att inte säga nej, är inte ett medgivande!



Och "Sara", du har min mail. Och därmed även mitt namn (plus några prickar) på FB om du vill ta dig en titt på hur jag ser ut, eller skriva där istället, kanske blir lättare att ta till sig med ett ansikte på detta. (Tror det bara är jag med det namnet.)