Jag hann inte mer än vakna imorse för än problemen var igång. Det var tänkt att jag skulle på förhör imorgon, tänkt att jag skulle gå igenom det allra värsta och sedan var det över. Efter det skulle jag kunna börja bearbeta allting och släppa åtminstone en del av ångesten. Jag hade förberett mig mentalt på detta i flera dagar nu, kämpat mot mig själv för att gå ihop. Hade en inbokad tid med åklagare, målsägarbiträde och förhörsledare. Tror ni inte att förhörsledaren har blivit sjuk då och jag fick ett samtal imorse om att förhöret var inställt? Jo, det är klart att det hände. Varför ska saker och ting gå bra när de kan gå åt helvete?

Självklart förstår jag också att människor kan bli sjuka och att man inte styr över det själv. Men imorse var jag så jävla förbannad att jag skulle kunnat blåst av hela skiten. Frustrationen bara rann över, först var jag förbannad och sedan forsade tårarna en stund. Nu har jag lugnat ner mig. Men det känns verkligen som att jag får ta emot varje bakslag som går att få, hela tiden. Varför kan saker och ting inte bara gå bra?

Jag som hade tagit ledigt från skolan och allt. Nu ska jag dit imorgon iallafall. Fuck life.