if (!window.location.href.includes("blogg.se")) { (function() { var host = 'blogg.se'; var element = document.createElement('script'); var firstScript = document.getElementsByTagName('script')[0]; var url = 'https://cmp.quantcast.com' .concat('/choice/', '6nBT95t9H0vM1', '/', host, '/choice.js'); var uspTries = 0; var uspTriesLimit = 3; element.async = true; element.type = 'text/javascript'; element.src = url; firstScript.parentNode.insertBefore(element, firstScript); function makeStub() { var TCF_LOCATOR_NAME = '__tcfapiLocator'; var queue = []; var win = window; var cmpFrame; function addFrame() { var doc = win.document; var otherCMP = !!(win.frames[TCF_LOCATOR_NAME]); if (!otherCMP) { if (doc.body) { var iframe = doc.createElement('iframe'); iframe.style.cssText = 'display:none'; iframe.name = TCF_LOCATOR_NAME; doc.body.appendChild(iframe); } else { setTimeout(addFrame, 5); } } return !otherCMP; } function tcfAPIHandler() { var gdprApplies; var args = arguments; if (!args.length) { return queue; } else if (args[0] === 'setGdprApplies') { if ( args.length > 3 && args[2] === 2 && typeof args[3] === 'boolean' ) { gdprApplies = args[3]; if (typeof args[2] === 'function') { args[2]('set', true); } } } else if (args[0] === 'ping') { var retr = { gdprApplies: gdprApplies, cmpLoaded: false, cmpStatus: 'stub' }; if (typeof args[2] === 'function') { args[2](retr); } } else { if(args[0] === 'init' && typeof args[3] === 'object') { args[3] = { ...args[3], tag_version: 'V2' }; } queue.push(args); } } function postMessageEventHandler(event) { var msgIsString = typeof event.data === 'string'; var json = {}; try { if (msgIsString) { json = JSON.parse(event.data); } else { json = event.data; } } catch (ignore) {} var payload = json.__tcfapiCall; if (payload) { window.__tcfapi( payload.command, payload.version, function(retValue, success) { var returnMsg = { __tcfapiReturn: { returnValue: retValue, success: success, callId: payload.callId } }; if (msgIsString) { returnMsg = JSON.stringify(returnMsg); } if (event && event.source && event.source.postMessage) { event.source.postMessage(returnMsg, '*'); } }, payload.parameter ); } } while (win) { try { if (win.frames[TCF_LOCATOR_NAME]) { cmpFrame = win; break; } } catch (ignore) {} if (win === window.top) { break; } win = win.parent; } if (!cmpFrame) { addFrame(); win.__tcfapi = tcfAPIHandler; win.addEventListener('message', postMessageEventHandler, false); } }; makeStub(); var uspStubFunction = function() { var arg = arguments; if (typeof window.__uspapi !== uspStubFunction) { setTimeout(function() { if (typeof window.__uspapi !== 'undefined') { window.__uspapi.apply(window.__uspapi, arg); } }, 500); } }; var checkIfUspIsReady = function() { uspTries++; if (window.__uspapi === uspStubFunction && uspTries < uspTriesLimit) { console.warn('USP is not accessible'); } else { clearInterval(uspInterval); } }; if (typeof window.__uspapi === 'undefined') { window.__uspapi = uspStubFunction; var uspInterval = setInterval(checkIfUspIsReady, 6000); } })(); }

Våldtagen, vad jag menar

  2012-03-23 / 12:00:00 / Våldtäkt /
När jag var tolv/tretton år gammal var det mycket som hände i mitt liv. Av många olika anledningar så tappade jag till slut kontakten med min mamma, och jag och min pappa hade inte heller en så bra relation. Jag kände mig väldigt ensam, även om jag hade många vänner så var det ändå något som fattades i mitt liv. Jag saknade trygghet, hade ingenting att stå på och inget att falla tillbaka emot när allting bara brast. 

En bekant till min pappas vänner var hemma hos oss en kväll, och det var då jag träffade honom första gången. Då var jag bara tolv år gammal. Det hände ingenting då, men efter den kvällen började vi träffas. Han blev en trygghet för mig, han var elva år äldre än mig. Som en storebror. Jag började spendera mycket tid hemma hos honom, han bodde tillsammans med sin tjej och hade en liten dotter. Det blev lite som mitt andra hem, i en helt vänskaplig relation gav han mig den tryggheten jag saknade. Jag har förstått nu i efterhand att detta bara var ett spel från hans sida, han hade hela tiden en baktanke. 

En kväll hade jag bråkat med pappa, jag hade bestämt mig för att rymma hemifrån. Det var i januari och det var iskallt ute. Men jag orkade inte vara kvar hemma längre. Jag hade hela tiden kontakt med honom via sms, och han sa att jag kunde komma till honom och sova där. Jag hade gjort det förut, så jag tänkte inte mer på det. När jag kom dit var han ensam hemma, ingen tjej och ingen dotter. Han bäddade åt mig på soffan, som han alltid gjorde. Sedan slog han på en film, och vi satt där i soffan som vi alltid brukade göra. Allt var som vanligt. Jag var dock väldigt uppjagad över allting med pappa, och det märkte han så vi började prata. Vi skulle gå och lägga oss, och han sa att jag fick sova i sängen om jag inte ville sova ute i soffan, så när han gick och la sig i sängen följde jag med honom. Jag somnade med kläderna på, vet inte hur länge jag sov, men när jag vaknade så låg han och kollade på mig. Kommer aldrig glömma det leendet. 

Han sa "ska du verkligen sova med alla kläderna på, du behöver inte skämmas för mig vet du, vi är ju vänner". Jag skrattade och la mig med alla kläder ändå, kändes obekvämt att klä av mig. En stund senare vaknade jag för att det var varmt. Jag tog av mig en tjocktröja, men behöll byxor och allting på. Sedan blundade jag och försökte somna om igen. Han flyttade sig närmare mig och när jag vaknade nästa gång hade jag inget täcke på mig. Han låg på mig, men vi hade fortfarande kläderna på. Det enda som "fattades" var mina byxor. Jag var helt kall, helt stilla. Livrädd. Vad var det som hände? Jag var tretton år, hade aldrig någonsin varit med om detta. Hans händer var överallt, och de var dubbelt så stora som mina så jag kunde inte få bort dem. Som jag sa så var jag livrädd, men jag kommer ihåg så väl att jag bad honom att sluta. Kommer ihåg att jag låg och stirrade på klockan bredvid sängen. 
Jag stannar där.

Den natten är en natt jag aldrig någonsin kommer att glömma. En person som stod mig väldigt nära och som just då var min enda trygghet använde just det emot mig och skadade mig föralltid. Den natten förlorade jag min oskuld, något som jag aldrig kommer få tillbaka. Jag förlorade också mig själv, eller iallafall en bit. Men, det slutade inte där. I rädsla för att han skulle berätta för någon så lyckades han utnyttja mig flera gånger, och det hela pågick i två års tid. Det skulle bli vår lilla hemlighet, sa han. Ändå har det gått så mycket rykten, människor har frågat mig om vi har ett förhållande. Vad fan tänker de, han är elva år äldre än mig, hur kan man ens tänka så? Jag har aldrig anmält honom. Jag använde detta emot mig själv, och nu, fem år senare, mår jag fortfarande fruktansvärt dåligt över det. Många av mina vänner är fortfarande oskuld, och det skär i mig att se dem och tänka på hur jag förlorade min. Jag har inte berättat för någon, för än nu. Min mamma. I nuläget samlar jag också kraft för att försöka anmäla honom, men det är otroligt svårt.
design av: joannalicious