Precis varit på BUP för allra sista gången. Känns skönt att veta att jag kan sluta där för att jag idag mår bra. När jag ser tillbaka på de månader som gått sedan jag började där kan jag se min egen utveckling, det är ganska häftigt måste jag säga. Jag fick en akut-tid på BUP den sextonde mars och då levde jag med dagliga tankar om att jag inte orkade leva längre. Jag kunde inte se min framtid, allt framför mig var bara svart och mörkt. Det var som att befinna sig i en bubbla. 

Mitt liv var kaos när jag träffade E för första gången. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka i ens några timmar utan grät hela tiden, jag kunde inte sova på nätterna, jag orkade inte med skolan och jag vågade knappt vara ute på stan för att jag var så paranoid. 

Under de månader som passerat har jag förändrats så otroligt mycket. Jag märkte det inte medan det skedde men nu i efterhand så ser jag det. Små, små steg som tagit mig dit jag är idag. Det började med att gråta tills det inte fanns några tårar kvar. Sedan började jag prata om det, och jag pratade tills orden tog slut. I början gjorde det så jävla ont att sätta ord på allting att jag bara ville dö, men med tiden blev det lättare. Det tredje steget jag tog var att börja ta tag i allting. När jag hade pratat så kom jag fram till att jag ville göra någonting åt det som hänt och då behövde jag fånga upp alla lösa trådar, så det gjorde jag. Jag anmälde människan som förstörde mitt liv, jag bröt kontakten med de som försvårat min resa framåt och jag ska (om allt går bra) ge ut min egen bok. Min bearbetningsprocess är så gott som avklarad. 

Idag kan jag vara helt ärlig när jag säger att jag är så förbannat stolt över mig själv och så glad att jag tagit mig hit. Tänk vad mycket jag missat om mitt liv tagit slut där i mars.. Herregud. Det har varit en hård kamp med otroligt mycket slit, tårar och smärta, men det har varit värt det. Under den här resans gång har jag tagit så många stora beslut och vartenda en av dem har varit lönsamma och bra för mig. Jag är en helt annan människa idag än vad jag var för ett halvår sedan. 

Jag lever. 
Jag orkar. 
Jag mår bra. 
Jag är lycklig. 

Ingenting här i livet kommer gratis, men allt ont har något gott med sig. Glöm ALDRIG det.