Åh. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH. Arg. 
Har inte uppdaterat ordentligt här på ett tag nu och det finns faktiskt anledningar till det. Jag vet inte var jag ska börja och det är svårt att skriva något över huvud taget eftersom mycket av det jag fått reda på ska stanna hos mig i förtroende. Men vet ni vad? Jag är så trött på att ge och ge till andra människor. Speciellt människor som svikit mig och vänt mig ryggen i situationer då jag behövt allt stöd i världen. Så egentligen skulle jag kunna berätta precis allt. Men sen finns det ju även två delar av mig som kallas hjärta och samvete, och dessa två har ganska mycket att säga till om. Men, vi tar det lite försiktigt. 

I fredags hade jag kontakt med en närstående till honom och fick då reda på att han har utsatt andra för det jag varit med om. Samma övergrepp och samma sorts hot för att bevara det som en hemlighet. Jag gick sönder på insidan. I samma veva fick jag även reda på att en annan närstående haft vetskap om dessa övergrepp, som inträffade för femton år sedan. Kortfattat; om denna närstående tagit tag i det då så hade det som hänt aldrig någonsin behövt hända mig. Han hade kunnat få hjälp tidigare och jag skulle ha varit en betydligt mer hel människa än vad jag är idag. Fem år av mitt liv har gått åt till det här, och jag kommer få leva med det varje dag tills jag dör. 

Tänk er jordbävning, tsunami, blixtar och vulkanutbrott när ni föreställer er min reaktion. Det gjorde så förbannat jävla ont att veta att någon kunnat förhindra det som hänt, men valt att inte öppna ögonen. Jag är så jävla ledsen och så jävla trasig på insidan att jag inte ens kan koppla bort detta för bara några minuter. Det finns där med mig hela tiden och idag åkte jag hem tidigare från skolan för att jag helt enkelt inte orkar. Jag har gått igenom mycket i mina dagar men jag slutar då tamigfan ändå aldrig förvånas över hur SJUKA och HEMSKA människor det finns här. JAG VAR ETT BARN. Den andra tjejen också. Hur kan man ens leva med sig själv efter att vetskapen om att man kunnat förhindra det som hänt? Jag skulle inte orka. 

Sedan i fredags har jag ältat det här och det har tuggat sönder mitt huvud från insidan. Kan inte tänka klart, vill bara bort hela tiden. Söva ner mig själv tills världen blir normal. Kan inte sova om nätterna, är illamående hela tiden, orkar knappt duscha. Jävla människor. Jävla värld. Jävla helvete och jävla allting.