Detta är inte alla frågor men jag orkar inte svara på fler just nu så vi tar resten en annan gång. 

Hur gammal är du? 
Jag är arton, fyller nitton i augusti. 

Vem var din första riktiga kärlek? 
Min första kärlek hette Dennis, men mitt första seriösa förhållande var med en kille som heter Andreas. 

Hur mår du nuförtiden? 
Just nu har jag ont i huvudet och magen men om man tänker rent psykiskt så mår jag bra.

Hur hanterar du närhet med andra människor, speciellt i förhållanden? 
Har otroligt svårt för närhet och föredrar att hålla människor på avstånd. Klarar inte av att släppa in någon nära inpå. Är en sådan människa som bearbetar saker på egen hand först innan jag släpper in någon annan. I förhållanden är närhet viktigt och jag klarar av det till en viss del. Kan dock få utbrott eller vad man ska kalla det. Svårt att förklara, men kan bli irriterad av beröring och av för mycket känslor. Om det blir för mycket på samma gång kan jag bli arg. Har lättare för att stöta bort människor än att hålla kvar dem. 

Har du några tips för hur man kan orka leva i vardagen när allt känns tungt? 
Kan bara utgå från mig själv och om jag tänker tillbaka på tiden då jag mådde som sämst så vet jag att det som fick mig att må bra var att tvinga mig själv att göra saker som jag vanligtvis brukade göra. Umgås med vänner till exempel. Under en period ville jag inte träffa en enda levande varelse men då tvingade jag mig själv att göra det. Andra tips är att prata, BUP var min räddning. Och att skriva. Hade aldrig överlevt utan mina dagböcker. 

Har du hittat vägen till kärleken igen efter allt som hänt? 
Tappade nog aldrig bort den. Vet bara inte om jag vågar vandra på den vägen, vet inte om jag vågar släppa in någon.

Kan du berätta historien om hur du blev våldtagen av han första gången? 
Nej just idag orkar jag faktiskt inte göra det. Har berättat den så många gånger under de senaste veckorna att orden tagit slut. Den finns att läsa under kategorin våldtäkt här på bloggen. 

Justin Bieber eller One direction? 
Justin Bieber - As long as you love me. Ingenting annat. 

Hur var det när du bestämde dig för att anmäla? 
Det var det jobbigaste beslutet jag någonsin tagit, aldrig varit med om någonting så svårt. Det är omöjligt att gå från att varje dag tvinga sig själv att leva som vanligt och låtsas som att ingenting hänt, till att sätta sig ner hos en polis och berätta om det. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av det. Jag visste om allting på insidan, men att formulera det i ord för första gången var sjukt. Men lättnaden efteråt går inte att beskriva. 

Vad hade du för bevis? 
Svarar på detta i ett inlägg senare. 

Vad heter filmen du gjort och var kan man hitta den? 
Den heter "Den delen av mig ni inte visste om" och finns här på bloggen, på min Facebook och på Youtube. 

Vad är det värsta någon någonsin sagt till dig? 
Oj, det var svårt. Är/har varit en ganska bråkig människa så har både sagt och fått ta emot en hel del skit. Det finns nog för mycket för att bara nämna en sak, finns mycket som gjort ont. När mamman till * sa att jag förstört deras liv är en sån sak. Om det är någons liv som blivit förstört så är det då fan mitt.. 

Har du fått tagit emot mycket negativt sen du la ut filmen? 
Har fått en del negativa kommentarer och så. Att jag hittat på allt och att jag bara gör det för uppmärksamhet, mest såna saker. När jag precis hade lagt ut filmen var det nån nöt på Facebook som skrev att jag skulle skjuta mig i huvudet. Men jag vet själv varför jag la ut filmen och att det inte alls handlar om att jag vill ha uppmärksamhet. Och att det jag berättar skulle vara påhittat ignorerar jag helt och hållet, bara sjukt att ens påstå något sånt. 

Hur kändes det att vara med i tv, tidningar och allt? 
Det var ingenting som jag hade räknat med från början, så allt var och är fortfarande helt ofattbart och chockande. Att gå ut offentligt var något stort för mig, men det växte till något enormt över typ en natt. Men det var häftigt och läskigt på samma gång. Men som sagt, jag gick ju ändå från anonym till offentlig över en natt och det är ganska omtumlande. När Gomorron Sverige ville ha med mig frågade jag mig själv "händer det här ens" och jag fattar fortfarande inte att det har hänt. Att jag som knappt vågat prata inför klassen helt plötsligt satt i direktsänd tv... 

Om du fick leva om ditt liv, skulle du göra någonting annorlunda då? 
Nej det skulle jag inte. Jag anser att allt vi går igenom formar oss till de människor vi är menade att vara. Människor som får ta mycket skit blir starka och det tror jag är meningen. Om jag inte orkade skulle jag inte stå här idag. Allt som hänt mig har gjort mig så mycket starkare, och på vägen har jag lärt känna mig själv fullt ut.