Jag svarar: Hittade ingen mejladress eller blogg så jag svarar dig i ett inlägg istället, hoppas det är okej. 
Som jag skrivit förut här på bloggen så träffade jag honom när jag precis fyllt tretton år. Han var en väldigt viktig person i mitt liv som fanns där när jag mådde dåligt och som jag kunde prata med om allting. En storebror och bästa vän på samma gång. Aldrig litat på en människa så mycket. Det han gjorde mot mig var fel, men samtidigt ville jag inte förlora honom. Det är svårt att förklara, men det är precis så det var. Även om det var hemskt att vara hemma hos honom så var det bättre än att vara hemma. Anledningen till att jag fortsatte umgås med honom var väl för att han fortfarande fanns där, och för att han hotade att berätta för mina föräldrar vilket var det absolut sista jag ville. Dessutom var jag rädd för vad som skulle hända med mig om jag anmälde, socialen var redan inblandade i mitt liv och jag trodde att jag skulle hamna i fosterhem. Jag tänkte även mycket på hans dotter, på vad som skulle hända med henne. 

Vet inte om du skrev det där sista fel, men jag har redan anmält honom. Har varit på polisförhör och polisutredningen är klar, åklagaren har väckt åtal och jag ska på rättegång om några dagar! Kram