Hej! Hamnade på din blogg av en slump och fastnade. Blir så berörd av dina ord, du skriver så bra. Jag har också blivit våldtagen och fått mitt liv förstört av några idioter som ja, jag vet inte. Blivit tappade som små kanske? Varför jag ville skriva till dig var för det där inlägget du skrev, om du skulle avslöja vem du är eller om du ska förbli anonym. Jag förstår hur du slits emellan rätt och fel och kanske en rädsla för vad som kommer hända om du skriver vem du är. Jag har också en blogg som jag skriver på, dock har jag inte skrivit nånting alls om våldtäkten eller allt annat som hänt mig, den har hittills bara handlat om mitt liv och vad jag gör om dagarna. En ganska fin yta bara på det liv jag egentligen lever. På senaste tiden har jag börjat känna väldigt mycket frustration över hela situationen, varför ska jag behöva undanhålla och förfina saker? I min blogg får jag väl skriva exakt vad jag vill utan att folk ska behöva lägga sig i. Jag har känt nu på senaste att jag bara vill skriva om allt, vad jag gått igenom och hur jag mår/har mått under hela den här tiden. Jag vill få folk att förstå att såna här saker faktiskt händer på riktigt, hur mycket det tär på en, hur samhället reagerar och agerar i såna här situationer och jag vill få bort all skam kring detta. Det är så himla tabubelagt, man pratar inte om det, så är det bara. Det vill jag ändra på för jag vill att det ska ske en förändring i samhället och då krävs det att vi vågar prata och stå för allt vi fått gå igenom. Nånstans måste vi börja och jag tror att bara någon/några gör det kommer fler också våga. Jag förstår din osäkerhet i om du ska berätta vem du är eller inte, för jag känner samma sak. Men nånstans vill jag, det skriker i mig att jag måste. och om det nånstans kan hjälpa någon som är i samma situation som jag är jag jättejätteglad. Jag tror jag ska gå ut med detta, jag vet att jag kommer det, nån dag. Jag vet bara inte om jag är redo och tillräckligt stark för det än. Jag tycker i alla fall att du är jättestark och modig som skriver om det du varit med om och det lovar jag dig har hjälpt många vilsna själar att förstå att de inte är ensama. Om inte har du i alla fall hjälpt mig.