varför sarashemligheter och varför en anonym blogg?
2012-03-31 / 16:40:39 / Anonymt /Sen jag var tretton år gammal har jag varit med om väldigt mycket. Våldtäkt, misshandel, mordhot och så vidare. Listan kan göras ganska lång. Jag har varit på botten och klättrat upp igen. Det är inte alla som klarar det. När jag varit i mina värsta svackor har jag ofta tänkt tanken att jag är helt ensam i världen, att det inte finns någon som förstår mig eller vad jag går igenom. Jag har aldrig kunnat prata om saker, utan istället varit tyst och sagt att jag mår bra. Det funkar att göra så till en viss gräns, men en dag brister det. Det har det gjort för mig nu.
Jag har lättare att skriva om saker än att prata om dem, och på grund av det startade jag en blogg som jag kan använda som en dagbok. På samma gång vill jag att andra som befinner sig längst nere ska veta att de inte är ensamma, och att det går att ta sig uppåt. Jag klarade ju det. Men just då hade jag önskat att jag hade någon att prata med, någon som förstod. Målet med min blogg är att människor ska känna att jag kan vara den personen för dem, och jag vet redan flera som gör det.
Varje dag får jag mejl och kommentarer från främst tjejer som berättar att de beundrar mig och att det jag skriver inspirerar dem. Människor mejlar mig och berättar om sina historier, öppnar upp delar av sig själva som de aldrig vågat prata om. Jag hade ett mål med den här bloggen, och det var att göra skillnad för någon genom att berätta min historia. Jag vet att jag gjort skillnad, och det känns så jävla bra.
Hur svårt det än är att tro det, så lever jag faktiskt ett helt vanligt liv. Jag går i skolan, umgås med vänner och träffar killar som vilken annan tjej i min ålder som helst. Många av de människor jag möter varje dag, nästintill alla, har ingen aning om vad jag varit med om och det är så jag vill ha det. Jag vill kunna gå till skolan och klara en hel dag där utan att någon kommer fram och ställer frågor. Det är viktigt för mig. Jag vill inte vara hon som har blivit våldtagen eller hon som har psykiskt sjuka föräldrar, även om det är en del av vem jag är. Mitt förflutna och mina hemligheter kommer alltid finnas där, men jag vill inte att de ska påverka och på något sätt förstöra hela mitt liv. Därför är jag anonym.
För mig är bloggen en plats där jag kan öppna upp mig själv och släppa ut allt det som jag håller inne varje dag. Jag kommer aldrig bli den personen som gråter öppet i skolan eller skriver ut på Facebook att jag blivit våldtagen. Det är inte jag helt enkelt. Även om jag mår otroligt vissa dagar så kämpar jag på i skolan, att ha ett normalt liv är det enda jag begär. Jag vill inte att människor ska tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. Visst, jag har haft det jävligt jobbigt och varit med om för mycket, men på något sätt går livet ändå vidare. Just nu, med allt som händer och alla anmälningar som är på väg, vet jag inte om jag skulle orka med allas frågor. Att svara på dem via en blogg är en helt annan sak, då kan jag svara när jag vill och personen jag svarar till vet inte hur jag känner. Att konfronteras med dessa saker öga mot öga skulle vara så mycket jobbigare.
Jag antar att jag någon dag kommer berätta min identitet, men det dröjer nog. ♡
Super bra blogg, verkligen!
Jag måste verkligen berömma dig! Du är så stark, som har klarat dig igenom detta. Det är många tjejer i dagens nuläge, som inte orkat med det som du gått igenom. Du är stark! Du har en mycket bra egenskap! Jag förstår att du fortfarande är lite... Ja, deprimerad? Om inte, isåfall lite svag, vilket jag själv skulle vara! Samla kraft och anmäl den idioten! Jag vet att det kan vara 'svårt'.
Jag är mycket imponerad över att du orkat gått igenom allt.
Jag önskar dig all lycka i framtiden.
MVH
Jag vill verkligen tacka dig för det du skrev och säga att det värmer och hjälpte mig. <3 Länkar du mig om jag länkar dig?
det är fint av dig att du delar med dig.
Måste bara säga att du är så otroligt stark! Jag skulle verkligen inte kunna gå igenom allting som du gått igenom och sedan kunna resa mig upp sen igen. Hoppas det går bra med anmälningarna och allt annat, din blogg är super bra, kram!
Vaa?? Haar du varit med om våldtäckt snälla berätta vad som hände Please Hur var det vad hände snälla berätta?? Ps du är så stark skulle aldrig kunna gå igenom det.
Riktigt starkt gjort, verkligen!
Jag tycker det är så jävla starkt utav dig!!
Själv har jag gått igenom liknande, och vet inte hur jag orkat egentligen. Lider utav depression, har gjort det 5 år nu. Fortfarande något som påverkar.
När jag var tonåring så vågade jag inte anmäla... Är rädd även idag. Var tvungen att flytta till ett annat land.
Har inte kunnat prata om det!! Men att skriva om det har hjälpt. Jag hoppas många andra får styrka utav det du skriver.
Hur gamal är du? Jättebra text!
