Varför är det alltid så att humöret går i vågor, kan man inte bara få vara glad utan att det ska sjunka som en sten efter ett par timmar? Igår var en jättebra dag, den första på jättelänge. Jag vet inte varför, den var som vanligt egentligen. Kanske var det just det som var så bra; att den var precis som vanligt. I två månader nu har allting i mitt liv varit upp och ner och inte alls som det brukar vara. 

Idag är det annorlunda. Legat vaken hela natten och funderat på allt mellan himmel och jord. En fråga jag ofta ställer mig själv är "vad gör han nu?". Vad gör man i häktet? Jag borde inte bry mig, jag vet det. Men jag gör det ändå. Jag tänker på allt som jag gör, men som han inte kommer få göra på två år. Gå på stan, sova i sin egen säng, ligga i soffan en hel dag och titta på film. Haha, det låter oviktigt och onödigt att tänka på, det är ju bara småsaker, men min hjärna går på högvarv. Jag tycker att han förtjänar det, men samtidigt tycker jag synd om honom. 

I alla fall, nu kom jag precis ut ur duschen och ska börja göra mig i ordning. Även om den här dagen suger så ska jag göra något bra av den. Träffa saknade vänner, inte riktigt haft tid med sånt i sommar ju. Gå på stan och bara njuta av det fina vädret. Ha en bra dag!