these wounds won't seem to heal, this pain is just too real
2012-05-30 / 13:20:07 / Våldtäkt / 8 KOMMENTARERVad du än har gjort mot mig så finns det inget som sårar mig mer än att du förnekar att det hänt. Jag har burit på detta så länge, försökt skydda alla inblandade. I fyra år. Jag har skyddat dig, trots att jag vet att du alltid har och alltid kommer skada mig. Jag kommer få bära detta hela mitt liv, men jag har slutat skydda dig. Det var du som startade detta, och det är dags att du får ta din egen kamp. Jag orkar inte längre, du är inte värd det här.
Hur kan du neka till allt? Hur fan kan du göra så mot mig, efter alla år jag skyddat dig? Jag vet vad som hände den där natten och alla andra nätter, och jag tänker kämpa för det jag vet är rätt till mitt sista andetag.
Sara, det är bäst för oss båda om ingen får veta det här. Bäst för dig kanske, det var aldrig det bästa för mig.
Hur kan du neka till allt? Hur fan kan du göra så mot mig, efter alla år jag skyddat dig? Jag vet vad som hände den där natten och alla andra nätter, och jag tänker kämpa för det jag vet är rätt till mitt sista andetag.
Sara, det är bäst för oss båda om ingen får veta det här. Bäst för dig kanske, det var aldrig det bästa för mig.
and the award for the best liar goes to you
2012-05-30 / 09:48:45 / Våldtäkt / 3 KOMMENTARERIdag är ingen bra dag. Är i skolan, men kan inte jobba. Orkar inte jobba. Tusen tankar virvlar runt i huvudet. Kan inte koncentrera mig på någonting över huvud taget.
Igår kväll var jag ute och åt med en vän. Klockan sju ringer min mobil och på displayen står mitt målsägarbiträdes nummer. Tvekade inför att svara, kände att jag ville vara ifred. Men jag svarade ändå. Hon berättade att Tingsrätten beslutat att häkta honom på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt mot barn. Inom två veckor ska åklagaren ha väckt åtal. Allt går så fort.
Fick även reda på att du nekar till allt, hur fan kan du göra det? Jävla idiot. Du vet lika väl som jag vad du har gjort. Lika väl som du visste att jag var tretton. Hatar dig, dra åt helvete.
Igår kväll var jag ute och åt med en vän. Klockan sju ringer min mobil och på displayen står mitt målsägarbiträdes nummer. Tvekade inför att svara, kände att jag ville vara ifred. Men jag svarade ändå. Hon berättade att Tingsrätten beslutat att häkta honom på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt mot barn. Inom två veckor ska åklagaren ha väckt åtal. Allt går så fort.
Fick även reda på att du nekar till allt, hur fan kan du göra det? Jävla idiot. Du vet lika väl som jag vad du har gjort. Lika väl som du visste att jag var tretton. Hatar dig, dra åt helvete.
no concentration
2012-05-29 / 14:07:54 / Bloggen / 1 KOMMENTARERHej på er! Gick precis ut och satte mig i solen (som gick i moln förövrigt) för att försöka hitta lite koncentration. På förmiddagen har det gått bra, men nu såhär den sista timmen innan det är dags att åka hem är den spårlöst försvunnen. Har iallafall lämnat in ett par uppgifter idag, så det känns bra!
Har även pratat lite med min rektor om livet och om hur situationen ser ut just nu. Känns så skönt att ha någon i skolan att vända sig till och ventilera med.
Nej nu måste jag försöka fortsätta jobba! Hörs senare.
Har även pratat lite med min rektor om livet och om hur situationen ser ut just nu. Känns så skönt att ha någon i skolan att vända sig till och ventilera med.
Nej nu måste jag försöka fortsätta jobba! Hörs senare.
utmanad av fina annica!
2012-05-28 / 10:50:56 / Bloggen / 4 KOMMENTARERHej! På min blogg skriver jag om saker jag varit med om, med målet att nå ut till andra i samma situation. Just nu skriver jag väldigt mycket om de sexuella övergrepp jag blev utsatt för när jag var tretton år, av en person som stod mig väldigt nära. Har precis anmält honom, jag fyller arton i år så det har tagit tid att orka.
Hjälp mig att sprida min blogg - tillsammans kan vi visa unga tjejer att man faktiskt inte är ensam! <3
1. När var du kär första gången?
För ungefär ett år sedan, och i förhållandet jag hade med den personen som varade i ett och ett halvt år.
För ungefär ett år sedan, och i förhållandet jag hade med den personen som varade i ett och ett halvt år.
2. Hur många syskon har du?
Jag har fyra syskon!
Jag har fyra syskon!
3. Hur vill du behandlas efter att du dött (begravning, kremering, etc)?
Jag vill nog kremeras och spridas ut i havet.
Jag vill nog kremeras och spridas ut i havet.
4. Är döden eller livet mest skrämmande?
Just nu är det nog livet, med allting som har hänt, händer och kommer att hända. Men samtidigt väntar jag på bättre tider, så förhoppningsvis kommer livet inte att vara så skrämmande längre fram. Döden är också skrämmande, men inte själva rädslan för att dö utan känslan av ovisshet, att man inte vet vad som väntar.
Just nu är det nog livet, med allting som har hänt, händer och kommer att hända. Men samtidigt väntar jag på bättre tider, så förhoppningsvis kommer livet inte att vara så skrämmande längre fram. Döden är också skrämmande, men inte själva rädslan för att dö utan känslan av ovisshet, att man inte vet vad som väntar.
5. Vilken bok har du läst flest gånger?
Fjorton år till salu! Absolut bästa boken jag läst.
Fjorton år till salu! Absolut bästa boken jag läst.
6. Vilken låt är igång om du behöver muntras upp?
Har svårt att bli uppmuntrad av musik, eftersom jag mer eller mindre använder musiken som avslappning när jag mår dåligt. Men Call me maybe är uppmuntrande, och Firework!
Har svårt att bli uppmuntrad av musik, eftersom jag mer eller mindre använder musiken som avslappning när jag mår dåligt. Men Call me maybe är uppmuntrande, och Firework!
7. Vad gör du en typisk fredagskväll?
Ska jag vara ärlig så gör jag nog inte så mycket. Umgås med vänner, äter något gott, tittar på någon film!
Ska jag vara ärlig så gör jag nog inte så mycket. Umgås med vänner, äter något gott, tittar på någon film!
8. När var första gången du var full?
Har aldrig varit full och kommer nog aldrig bli heller.
Har aldrig varit full och kommer nog aldrig bli heller.
9. Ditt favoritklädesplagg?
Mjukisbyxor är garanterat det skönaste plagget i alla fall, men har massor av stora fina stickade tröjor som jag älskar!
Mjukisbyxor är garanterat det skönaste plagget i alla fall, men har massor av stora fina stickade tröjor som jag älskar!
10. Är du tillfreds med livet?
Till och från, det varierar väldigt mycket. Just nu känns allting bara väldigt jobbigt, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har varit med om mycket saker som kommer ta lång tid att bearbeta, men jag tror ändå att allt som hänt har gjort mig starkare, och det är tillfreds med!
Till och från, det varierar väldigt mycket. Just nu känns allting bara väldigt jobbigt, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har varit med om mycket saker som kommer ta lång tid att bearbeta, men jag tror ändå att allt som hänt har gjort mig starkare, och det är tillfreds med!
11. Vilket yrke vill du aldrig i livet testa på?
Tågkontrollant (är åksjuk), bilmekaniker, pilot, busschaufför, haha finns massa olika, är så kräsen!
Tågkontrollant (är åksjuk), bilmekaniker, pilot, busschaufför, haha finns massa olika, är så kräsen!
09.11
2012-05-28 / 09:57:11 / Bloggen / 1 KOMMENTARERInatt har jag knappt sovit någonting. Tankarna snurrar och jag kan inte slappna av. Utöver det har det varit otroligt varmt också. Sen avslutade jag kvällen med ett storbråk med min pappa, har så nära till alla känslor just nu så att de bara väller över. Är dock sams nu så det känns skönt!
Nyss pratat lite med polisen i telefon, och lämnat ut nummer till personer som jag tror kan veta någonting. Kändes skönt! Han sitter fortfarande anhållen, blandade känslor om det.
Det var tänkt att jag skulle gå till skolan idag, men jag orkar verkligen inte. Imorgon måste jag dock dit, hur mycket det än tar emot. Har så svårt för att vara bland människor just nu, blir stressad och nervös. Ännu svårare att kunna koncentrera sig på skolarbetet.
Nej nu måste jag hoppa in i duschen och försöka koppla bort tankarna en stund! Kram
Nyss pratat lite med polisen i telefon, och lämnat ut nummer till personer som jag tror kan veta någonting. Kändes skönt! Han sitter fortfarande anhållen, blandade känslor om det.
Det var tänkt att jag skulle gå till skolan idag, men jag orkar verkligen inte. Imorgon måste jag dock dit, hur mycket det än tar emot. Har så svårt för att vara bland människor just nu, blir stressad och nervös. Ännu svårare att kunna koncentrera sig på skolarbetet.
Nej nu måste jag hoppa in i duschen och försöka koppla bort tankarna en stund! Kram
hjärta
2012-05-27 / 10:26:39 / Bloggen / 0 KOMMENTARERIgår kväll träffade jag en fin vän som jag inte träffat på väldigt länge. Var så jäkla skönt att känna att allt ändå var precis som förut. Vi pratade om allt, om hur livet förändrats sen vi sågs sist. Hon har det inte heller lätt, men hon är stark som fan och jag vet att hon klarar vad som helst! Är så stolt över henne. Min fina ♥
you don't get to get me back
2012-05-27 / 10:11:47 / Våldtäkt / 3 KOMMENTARERDet har nu gått två dygn sen jag satt på förhör, men är fortfarande helt uppe i varv. Kan inte slappna av. Kan inte tänka. Kan inte känna efter. Nära till tårar hela tiden.
Alla, verkligen alla jag pratat med, säger att jag är så stark och att jag borde vara stolt över mig själv. Men jag känner mig inte stark, och jag känner mig definitivt inte stolt. Allt jag känner är en jävla tomhet och en enorm ångest över att jag förstört någons liv. Är så full av skuldkänslor att jag knappt kan andas.
Förstör hans liv, ja men han förstörde ju mitt också? Ja, kanske det. Men jag kan inte förklara det på något sätt än att han är två personer för mig. En person som jag är rädd för och som jag vill sätta fast för det han gjorde mot mig, någon jag skulle kunna säga att jag hatar och föraktar mer än allt annat. Den personen ska få ta sitt straff! Men sen är han någon annan också. Någon som fanns där när ingen annan gjorde det, någon som stöttade mig, någon som lyssnade, någon som brydde sig, någon jag litade på, någon som betydde mycket, någon som praktiskt taget höll mig levande. Ja, den personen svek det enorma förtroende jag hade för honom. Men nu sviker jag honom, och jag känner mig som den hemskaste människan i världen.
För mig är han en person i mitt liv som finns där på både gott och ont, han har gjort både skada och nytta. Han var som en bror, men blev en fiende. Svårt att förklara. Men han är också någons son, någons bror, någons pappa, någons systerson, någons pojkvän, någons kusin osv. Ni fattar. Det är inte bara en person i mitt liv, han finns i så många andras liv också. Hade jag hållt käften hade jag förstört ett liv = mitt, men nu förstör jag så mångas?
Det kanske inte är mitt ansvar, men jag kan inte låta bli att tänka så. På samma gång känner jag att det fan är hans tur att bära det här nu, för jag har gjort det så förbannat länge. Jag orkar inte bära det själv längre, speciellt inte när det inte var mitt ansvar att bära från början. Jag var ett barn, han var vuxen. Det säger ganska mycket, men det är först nu jag fattat vad det innebär. Att vara vuxen innebär att man är ansvarstagande, och att man ska veta bättre, veta vad som är rätt och fel. Det är egentligen inte svårare än så.
Men det blir svårare, för min hjärna ältar detta om och om igen. Hade jag kunnat göra något annorlunda? Var jag verkligen tvungen att anmäla? Så sjukt mycket tankar, blir galen.
Alla, verkligen alla jag pratat med, säger att jag är så stark och att jag borde vara stolt över mig själv. Men jag känner mig inte stark, och jag känner mig definitivt inte stolt. Allt jag känner är en jävla tomhet och en enorm ångest över att jag förstört någons liv. Är så full av skuldkänslor att jag knappt kan andas.
Förstör hans liv, ja men han förstörde ju mitt också? Ja, kanske det. Men jag kan inte förklara det på något sätt än att han är två personer för mig. En person som jag är rädd för och som jag vill sätta fast för det han gjorde mot mig, någon jag skulle kunna säga att jag hatar och föraktar mer än allt annat. Den personen ska få ta sitt straff! Men sen är han någon annan också. Någon som fanns där när ingen annan gjorde det, någon som stöttade mig, någon som lyssnade, någon som brydde sig, någon jag litade på, någon som betydde mycket, någon som praktiskt taget höll mig levande. Ja, den personen svek det enorma förtroende jag hade för honom. Men nu sviker jag honom, och jag känner mig som den hemskaste människan i världen.
För mig är han en person i mitt liv som finns där på både gott och ont, han har gjort både skada och nytta. Han var som en bror, men blev en fiende. Svårt att förklara. Men han är också någons son, någons bror, någons pappa, någons systerson, någons pojkvän, någons kusin osv. Ni fattar. Det är inte bara en person i mitt liv, han finns i så många andras liv också. Hade jag hållt käften hade jag förstört ett liv = mitt, men nu förstör jag så mångas?
Det kanske inte är mitt ansvar, men jag kan inte låta bli att tänka så. På samma gång känner jag att det fan är hans tur att bära det här nu, för jag har gjort det så förbannat länge. Jag orkar inte bära det själv längre, speciellt inte när det inte var mitt ansvar att bära från början. Jag var ett barn, han var vuxen. Det säger ganska mycket, men det är först nu jag fattat vad det innebär. Att vara vuxen innebär att man är ansvarstagande, och att man ska veta bättre, veta vad som är rätt och fel. Det är egentligen inte svårare än så.
Men det blir svårare, för min hjärna ältar detta om och om igen. Hade jag kunnat göra något annorlunda? Var jag verkligen tvungen att anmäla? Så sjukt mycket tankar, blir galen.
all that's waiting is regret
2012-05-26 / 19:32:40 / Våldtäkt / 0 KOMMENTARERWho do you think you are, running around leaving scars?
You're gonna catch a cold, from the ice inside your soul.
I've learned to live half alive, and I've grown too strong to ever fall back.
It took so long to just feel alright, to remember how to put back the light in my eyes.
You're gonna catch a cold, from the ice inside your soul.
I've learned to live half alive, and I've grown too strong to ever fall back.
It took so long to just feel alright, to remember how to put back the light in my eyes.
03.13
2012-05-26 / 03:13:46 / Bloggen / 0 KOMMENTARERPå något sätt är det som att jag ser honom varje gång jag sluter ögonen. Var är han nu, vad har hänt, hur mår han, är han arg?
Detta är utan tvekan det svåraste jag någonsin gjort. Kan inte sova, vaknade nu. Fan också
Detta är utan tvekan det svåraste jag någonsin gjort. Kan inte sova, vaknade nu. Fan också
Nu är det gjort
2012-05-25 / 22:21:00 / Våldtäkt / 7 KOMMENTARERÅh gud vilken dag. Vet inte i vilken kant jag ska börja. Kan börja med att berätta att jag varit vaken sen fyra imorse, och varit igång hela dagen. Är helt slut nu, sitter och äter lite mat framför teven. Men känner ändå inte för att sova, är fortfarande uppe i varv.
Gick somsagt upp väldigt tidigt. Halv nio hade jag tid hos polisen, videofilmat förhör. Mötte mitt målsägarbiträde i trapphuset, första gången jag träffade henne. Hon verkar hur bra som helst, känns jätteskönt! Hade min mamma med mig in, men hon fick sitta i väntrummet. Sen pratade vi lite, var nervös..
Träffade åklagaren, och sen satte sig han och målsägarbiträdet i ett stort rum. Jag och förhörsledaren satte oss i ett annat, med videokameror och sånt. Sen började hon lite försiktigt, med "vanliga" frågor, för att jag skulle slappna av. Jag grät nästan hela tiden, till och från. Var så fruktansvärt skakig och nervös, aldrig varit med om liknande. Men sen ställde hon svårare och jobbigare frågor, och jag berättade allting som fanns i huvudet och lite till. Tänkte inte efter utan bara körde på, ville få ut så mycket som möjligt och inte begränsa mig själv liksom. Det kändes viktigt.
Efter en och en halv timme tog vi en paus för att de skulle överlägga och se om jag behövde berätta något mer, och sen ställde de några fler frågor. Fick höra flera gånger att jag var duktig och stark, men det kändes verkligen inte som det. Kändes som att hur mycket jag än berättade så fattades det ändå någonting, att det liksom inte var tillräckligt. Efteråt var jag helt tom i huvudet, det är jag fortfarande.
Sen har dagen rullat på. Åt lunch med mamma och syster, åkte hem en sväng, ringde pappa, åkte iväg en sväng med mamma. Vi kom ut från polisen runt tolv. Klockan fyra stod jag och skulle handla, och så ringde min telefon med dolt nummer. Jag kände bara att "vad fan är det nu då, låt mig vara, ring mig inte", men jag svarade. Så var det polisen som hade förhört mig, som berättade att han nu satt anhållen. Han var hos dem. Inte anhållen i sin frånvaro, utan han satt hos polisen. Det kom som en chock, tappade talförmågan och svarade inte ens när hon sa det. Blev bara tyst. Jag hade nog förväntat mig att det skulle ta längre tid.
Orkar inte skriva så mycket mer just nu. Men så fort jag fick veta att han satt anhållen ville jag prata med hans mamma. Hade inte gjort det innan, så jag var nervös. Men jag ville verkligen, hon har varit och är fortfarande en stor del av mitt liv och betyder väldigt mycket. Hon blev chockad, men inte förvånad tror jag. Hon tog det väldigt bra, bättre än vad jag förväntat mig. Kramade om mig, höll mig i handen. Fina, fina människa. Förlåt.
Åkte även till min storasyster och berättade för henne för första gången. Det gick också bra. Alla är så stöttande. Jag vet inte vad jag tänkt mig, men jag har nog aldrig fattat vilka fina människor jag har runt omkring mig.
Det har dock varit en väldigt tung dag, mycket ångest och många tårar. Jag vågar inte låta mig själv känna efter just nu, jag vet att det skulle bli för jobbigt så jag bara lever vidare eller vad man ska säga. Tusen känslor och tankar som bara rusar runt inom mig. Dåligt samvete, skuldkänslor, ångest, beslutsångest och så vidare.
Nu ska jag sova, kramar godnatt
Gick somsagt upp väldigt tidigt. Halv nio hade jag tid hos polisen, videofilmat förhör. Mötte mitt målsägarbiträde i trapphuset, första gången jag träffade henne. Hon verkar hur bra som helst, känns jätteskönt! Hade min mamma med mig in, men hon fick sitta i väntrummet. Sen pratade vi lite, var nervös..
Träffade åklagaren, och sen satte sig han och målsägarbiträdet i ett stort rum. Jag och förhörsledaren satte oss i ett annat, med videokameror och sånt. Sen började hon lite försiktigt, med "vanliga" frågor, för att jag skulle slappna av. Jag grät nästan hela tiden, till och från. Var så fruktansvärt skakig och nervös, aldrig varit med om liknande. Men sen ställde hon svårare och jobbigare frågor, och jag berättade allting som fanns i huvudet och lite till. Tänkte inte efter utan bara körde på, ville få ut så mycket som möjligt och inte begränsa mig själv liksom. Det kändes viktigt.
Efter en och en halv timme tog vi en paus för att de skulle överlägga och se om jag behövde berätta något mer, och sen ställde de några fler frågor. Fick höra flera gånger att jag var duktig och stark, men det kändes verkligen inte som det. Kändes som att hur mycket jag än berättade så fattades det ändå någonting, att det liksom inte var tillräckligt. Efteråt var jag helt tom i huvudet, det är jag fortfarande.
Sen har dagen rullat på. Åt lunch med mamma och syster, åkte hem en sväng, ringde pappa, åkte iväg en sväng med mamma. Vi kom ut från polisen runt tolv. Klockan fyra stod jag och skulle handla, och så ringde min telefon med dolt nummer. Jag kände bara att "vad fan är det nu då, låt mig vara, ring mig inte", men jag svarade. Så var det polisen som hade förhört mig, som berättade att han nu satt anhållen. Han var hos dem. Inte anhållen i sin frånvaro, utan han satt hos polisen. Det kom som en chock, tappade talförmågan och svarade inte ens när hon sa det. Blev bara tyst. Jag hade nog förväntat mig att det skulle ta längre tid.
Orkar inte skriva så mycket mer just nu. Men så fort jag fick veta att han satt anhållen ville jag prata med hans mamma. Hade inte gjort det innan, så jag var nervös. Men jag ville verkligen, hon har varit och är fortfarande en stor del av mitt liv och betyder väldigt mycket. Hon blev chockad, men inte förvånad tror jag. Hon tog det väldigt bra, bättre än vad jag förväntat mig. Kramade om mig, höll mig i handen. Fina, fina människa. Förlåt.
Åkte även till min storasyster och berättade för henne för första gången. Det gick också bra. Alla är så stöttande. Jag vet inte vad jag tänkt mig, men jag har nog aldrig fattat vilka fina människor jag har runt omkring mig.
Det har dock varit en väldigt tung dag, mycket ångest och många tårar. Jag vågar inte låta mig själv känna efter just nu, jag vet att det skulle bli för jobbigt så jag bara lever vidare eller vad man ska säga. Tusen känslor och tankar som bara rusar runt inom mig. Dåligt samvete, skuldkänslor, ångest, beslutsångest och så vidare.
Nu ska jag sova, kramar godnatt
i try to forgive but it's not enough to make it all okay
2012-05-24 / 13:17:02 / Bloggen / 2 KOMMENTARERHerregud var varmt det är, sommaren är verkligen här nu. Otroligt skönt! Idag är jag hemma från skolan, och imorgon likaså. Var på BUP imorse och det känns alltid lika bra, är lite lugnare nu inför imorgon när jag fått sätta ord på alla tankar. Nu tar dem inte lika mycket plats i huvudet längre!
Idag ska jag åka hem till min mamma och försöka förbereda mig inför imorgon. Blir mer och mer nervös för varje andetag känns det som. Vi får se hur mycket jag uppdaterar i helgen, beror på hur jag mår och sånt! Love to you
Idag ska jag åka hem till min mamma och försöka förbereda mig inför imorgon. Blir mer och mer nervös för varje andetag känns det som. Vi får se hur mycket jag uppdaterar i helgen, beror på hur jag mår och sånt! Love to you
true
2012-05-23 / 22:36:00 / Bloggen / 1 KOMMENTARER
all that i have is on the floor
2012-05-23 / 20:37:36 / Bloggen / 1 KOMMENTAREROm två dagar sitter jag där, på förhör. Jag har inte riktigt låtit mig själv känna efter, inte låtit mig själv tänka på vad det egentligen är som händer. Idag, bara sådär, så slog det mig. Jag har gjort en anmälan, det går inte att ta tillbaka. Det går inte att ångra sig längre. Om två dagar väntar förhör, ska även träffa mitt målsägarbiträde Erika för första gången. Efter det kommer dem att ta in honom för förhör. Läskigt att tänka att han just nu lever sitt liv utan att ha en aning om vad som väntar..
Igår kväll när jag skulle sova fastnade jag i tankar. På fredag morgon kommer jag vara tvungen att svara på frågor om i stort sett allt och lite till. Jag vet inte riktigt vad jag tänkt mig, men jag har nog sett detta som något som är lättare än vad det egentligen är. Inte funderat på vad allt detta egentligen innebär. Jag har bara skrapat på ytan än så länge, och på fredag är det dags att gå in på djupet. För första gången någonsin kommer jag att berätta med ord för någon om vad som hände, with details and all. Skrämmande. Är livrädd.
Anmälan - Mitt förhör - Hans förhör - Utredning - Väcka åtal? - Rättegång? - Kommer jag vinna, eller kommer det läggas ned?
Just nu känner jag som så att oavsett vad som händer så är det min upprättelse det handlar om. Oavsett vem som går vinnande ur detta har jag vunnit något inom mig. Jag tog steget. Jag har visat honom att han gjorde fel. Det kanske räcker, just nu gör det det iallafall. Hur jag känner sen får vi se då. En dag i taget.
Igår kväll när jag skulle sova fastnade jag i tankar. På fredag morgon kommer jag vara tvungen att svara på frågor om i stort sett allt och lite till. Jag vet inte riktigt vad jag tänkt mig, men jag har nog sett detta som något som är lättare än vad det egentligen är. Inte funderat på vad allt detta egentligen innebär. Jag har bara skrapat på ytan än så länge, och på fredag är det dags att gå in på djupet. För första gången någonsin kommer jag att berätta med ord för någon om vad som hände, with details and all. Skrämmande. Är livrädd.
Anmälan - Mitt förhör - Hans förhör - Utredning - Väcka åtal? - Rättegång? - Kommer jag vinna, eller kommer det läggas ned?
Just nu känner jag som så att oavsett vad som händer så är det min upprättelse det handlar om. Oavsett vem som går vinnande ur detta har jag vunnit något inom mig. Jag tog steget. Jag har visat honom att han gjorde fel. Det kanske räcker, just nu gör det det iallafall. Hur jag känner sen får vi se då. En dag i taget.
-
2012-05-22 / 20:01:10 / Bloggen / 5 KOMMENTARERHej på er! Idag gav jag mig fan på att jag skulle bli klar med alla mina rester som ligger och skräpar, så det är vad jag har gjort ikväll. Har dock en hel del kvar, men ska försöka bli klar med det mesta ikväll och imorgon. Det är inte långt kvar till sommarlov nu och jag vill inte behöva stressa de sista veckorna, speciellt inte eftersom jag inte riktigt vet hur mycket jag kommer vara i skolan med polisförhör och allt!
På tal om det så är det bara tre dagar kvar till videoförhör, blir mer och mer nervös för varje dag som går men försöker att inte tänka så mycket på det. Bättre att lägga det åt sidan tills torsdag kväll ungefär, då kan jag börja tänka på vad som väntar morgonen efter. Tills dess behöver skolan all min energi!
Nu måste jag fortsätta!
På tal om det så är det bara tre dagar kvar till videoförhör, blir mer och mer nervös för varje dag som går men försöker att inte tänka så mycket på det. Bättre att lägga det åt sidan tills torsdag kväll ungefär, då kan jag börja tänka på vad som väntar morgonen efter. Tills dess behöver skolan all min energi!
Nu måste jag fortsätta!
måndagstankar
2012-05-21 / 14:17:44 / Bloggen / 3 KOMMENTARERIdag är tankarna på en annan planet, och igår kraschade kroppen. Blev hemma från skolan idag, när jag mår såhär orkar jag inte visa mig bland folk. Hela kroppen är liksom fylld av en känsla att människor ser rakt igenom en, att de vet vad som hänt och att de vet hur jag mår. Det är obehagligt. Hjärnan spelar spratt, man vet ju egentligen att allt är precis som vanligt och att ingen vet mer än vad de gjort förut. Paranoid tjej.
Så idag kryper jag upp i soffan under en filt, har gjort i ordning lite mat och ska slå på några avsnitt av OC. Drömmer mig bort till en annan värld och ett annat liv. Ibland blir jag så avundsjuk på andra människor, det känns som att deras liv är så enkelt och perfekt, inga problem och ingen smärta. Sen kommer jag på att det är så andra människor ser mig, för det är den bilden jag skapat. Ingen vet hur jag mår egentligen, och så kanske andra människor också gör? De flesta har väl problem och sorg i sitt liv, och jag tror att majoriteten av alla människor väljer att hålla det inom sig.
Så idag kryper jag upp i soffan under en filt, har gjort i ordning lite mat och ska slå på några avsnitt av OC. Drömmer mig bort till en annan värld och ett annat liv. Ibland blir jag så avundsjuk på andra människor, det känns som att deras liv är så enkelt och perfekt, inga problem och ingen smärta. Sen kommer jag på att det är så andra människor ser mig, för det är den bilden jag skapat. Ingen vet hur jag mår egentligen, och så kanske andra människor också gör? De flesta har väl problem och sorg i sitt liv, och jag tror att majoriteten av alla människor väljer att hålla det inom sig.
-
2012-05-20 / 23:54:22 / Bloggen / 3 KOMMENTARER
try to speak but nothing's coming
2012-05-18 / 22:21:52 / Bloggen / 7 KOMMENTARERIbland kommer verkligheten ikapp mig. Bara sådär, pang liksom. Jag är snart arton år, lever ett helt vanligt liv. Nästan ingen känner mig på riktigt, de flesta känner mig bara ytligt. Jag släpper aldrig in någon på livet, har blivit sviken för många gånger. Jag går till skolan varje dag, umgås med vänner och lever mitt liv som om ingenting hade hänt. Det är först när jag är ensam som jag visar mig svag, som nu.
Det är lättare att skriva här på bloggen än att prata i verkliga livet. Ändå är det något jag vill göra. Jag vill kunna prata med mina närmsta vänner om allting, jag vill att de ska veta min historia och känna mig fullt ut. Men det är svårt att våga göra det, det är ett stort steg att ta när man levt hela livet med hemligheter.
Den här vägen känns så lång just nu, men jag känner iallafall att jag kommit en bit framåt.
Det är lättare att skriva här på bloggen än att prata i verkliga livet. Ändå är det något jag vill göra. Jag vill kunna prata med mina närmsta vänner om allting, jag vill att de ska veta min historia och känna mig fullt ut. Men det är svårt att våga göra det, det är ett stort steg att ta när man levt hela livet med hemligheter.
Den här vägen känns så lång just nu, men jag känner iallafall att jag kommit en bit framåt.
You're racing through my mind
2012-05-18 / 11:12:08 / Bloggen / 3 KOMMENTARERGodmorgon!
Tänkte skriva ett långt inlägg här men jag kommer inte på något vettigt att skriva. Idag är iallafall en bra dag, och inatt var en bra natt. Puss
Tänkte skriva ett långt inlägg här men jag kommer inte på något vettigt att skriva. Idag är iallafall en bra dag, och inatt var en bra natt. Puss
need 2 sleep
2012-05-17 / 22:48:14 / Bloggen / 1 KOMMENTARERGodkväll och snart godnatt! Idag är en bra dag, för första gången på länge. Igår var också en ganska bra dag. Natten som var sov jag som en kung, och både kropp och själ behövde det verkligen. Vaknade som en ny människa imorse och har varit upptagen hela dagen. Skönt med lite energi! Nu är jag dock trött, så hoppas på en lika bra natt. Hörs imorgon hjärtisar.
Videoförhör fredag nästa vecka. Håller tummarna för att det blir av, och försöker att inte tänka på det för att slippa nervositeten. Everything will be okay in the end, if it's not okay it's not the end.
Videoförhör fredag nästa vecka. Håller tummarna för att det blir av, och försöker att inte tänka på det för att slippa nervositeten. Everything will be okay in the end, if it's not okay it's not the end.
bearing the burden of a secret storm, sometimes she wishes she was never born
2012-05-16 / 00:12:43 / Bloggen / 2 KOMMENTARERKlockan är tolv och enligt mina planeringar för hur mitt liv ska fungera på bästa sätt så borde jag ha somnar för två timmar sedan. Det gick inte att somna då, och det går inte nu heller. Ändå är jag trött. Men så fort jag släcker lampan och lägger mig ner så börjar jag gråta. Idag är verkligen ingen bra dag, var längesen jag var såhär känslig. Det känns som att jag kommer gå sönder om någon så mycket som petar på mig.
De senaste två dagarna har jag inte gjort något alls i skolan. Varje lektion bara rinner iväg medan jag sitter och lyssnar på musik. Hittar inte koncentrationen, och inte inspirationen heller. Att inspirationen till att skriva försvunnit skrämmer mig, och jag ber till gud att det bara är tillfälligt.
Det är kaos i huvudet just nu. Massa tankar, massa känslor, massa ångest, massa väntan och ett förbannat dåligt tålamod. Både idag och igår har jag suttit i telefon med polisen och med mitt målsägarbiträde. Om nio dagar ska jag på förhör om allt går som planerat. I mitt huvud är det en evighet. Det känns som flera månader. Det går alldeles för långsamt, och det stör mig att det får ta så himla lång tid innan det händer någonting. Men varenda hål i varenda kalender var fullbokat, så det är bara att bita ihop och vänta hur mycket det än svider. Nio dagar, och nio nätter. Lycka till med sömnen, lycka till med maten, lycka till med skolan. En månad kvar till sommarlov, jag behöver den här tiden som är kvar men jag kan inte stjäla tillbaka koncentrationen som just nu ligger fokuserad på helt andra saker än skolarbete.
*Han har inte varit online på msn på flera dagar, kanske veckor. Jag har bara haft koll de senaste dagarna. Vet han något? Är han på väg hit? Är han arg? Har dom förhört honom? Jag tycker mig se honom, fast jag vet att det inte är han jag ser. Jag får flashbacks. Minnen kommer tillbaka, lukter gör sig påminda.
De senaste två dagarna har jag inte gjort något alls i skolan. Varje lektion bara rinner iväg medan jag sitter och lyssnar på musik. Hittar inte koncentrationen, och inte inspirationen heller. Att inspirationen till att skriva försvunnit skrämmer mig, och jag ber till gud att det bara är tillfälligt.
Det är kaos i huvudet just nu. Massa tankar, massa känslor, massa ångest, massa väntan och ett förbannat dåligt tålamod. Både idag och igår har jag suttit i telefon med polisen och med mitt målsägarbiträde. Om nio dagar ska jag på förhör om allt går som planerat. I mitt huvud är det en evighet. Det känns som flera månader. Det går alldeles för långsamt, och det stör mig att det får ta så himla lång tid innan det händer någonting. Men varenda hål i varenda kalender var fullbokat, så det är bara att bita ihop och vänta hur mycket det än svider. Nio dagar, och nio nätter. Lycka till med sömnen, lycka till med maten, lycka till med skolan. En månad kvar till sommarlov, jag behöver den här tiden som är kvar men jag kan inte stjäla tillbaka koncentrationen som just nu ligger fokuserad på helt andra saker än skolarbete.
*Han har inte varit online på msn på flera dagar, kanske veckor. Jag har bara haft koll de senaste dagarna. Vet han något? Är han på väg hit? Är han arg? Har dom förhört honom? Jag tycker mig se honom, fast jag vet att det inte är han jag ser. Jag får flashbacks. Minnen kommer tillbaka, lukter gör sig påminda.
nobody knows what she's holding back
2012-05-15 / 19:31:34 / Bloggen / 4 KOMMENTARERDet är mycket nu, för mycket.
I skolan idag bröt jag ihop. Tårarna bara forsade, helt okontrollerat. Bråkade med mamma över telefon. För första gången i allt det här kände jag mig så förbannat jävla ensam. Jag är så trött på att stå på mina egna ben, kämpa för allt på egen hand. När ska någon lyfta upp mig och säga "jag hjälper dig, jag stöttar dig, vi klarar det här tillsammans"? Det kommer nog aldrig hända.
Ångrar mig mer än någonsin. Borde hållt käften, borde aldrig ha berättat. Borde aldrig ha anmält. Fan också. Helvetes jävla fan.
I skolan idag bröt jag ihop. Tårarna bara forsade, helt okontrollerat. Bråkade med mamma över telefon. För första gången i allt det här kände jag mig så förbannat jävla ensam. Jag är så trött på att stå på mina egna ben, kämpa för allt på egen hand. När ska någon lyfta upp mig och säga "jag hjälper dig, jag stöttar dig, vi klarar det här tillsammans"? Det kommer nog aldrig hända.
Ångrar mig mer än någonsin. Borde hållt käften, borde aldrig ha berättat. Borde aldrig ha anmält. Fan också. Helvetes jävla fan.
som en blixt från klar himmel
2012-05-13 / 16:31:27 / Bloggen / 3 KOMMENTARERDen här dagen började bra. Jag kände mig på bättre humör än på flera dagar, men sen bara small det. Jag var ute på stan, inne på Åhléns. Vet inte vad som fick igång det, men jag var tvungen att skynda mig hem. Väl hemma var jag helt svettig men ändå iskall, och jag hann inte mer än stänga dörren för än tårarna började forsa. Jag känner mig förföljd, och som om jag ska möta honom på stan. Fan också.
Har fortfarande inte fått kontakt med polisen så har inte gjort det där jävla videoförhöret än. För varje dag som går blir jag mer och mer kluven, och det blir svårare och svårare att behålla kontrollen över känslorna. Jag bad om att få det gjort så fort som möjligt, så går den jävla kärringen och blir sjuk i en vecka? Hatar henne. Hatar polisen över huvud taget. Hatar allt just nu.
Har fortfarande inte fått kontakt med polisen så har inte gjort det där jävla videoförhöret än. För varje dag som går blir jag mer och mer kluven, och det blir svårare och svårare att behålla kontrollen över känslorna. Jag bad om att få det gjort så fort som möjligt, så går den jävla kärringen och blir sjuk i en vecka? Hatar henne. Hatar polisen över huvud taget. Hatar allt just nu.
§
2012-05-13 / 08:45:42 / Bloggen / 0 KOMMENTARERBlir så irriterad på mig själv. Varit vaken sen fem och kan inte somna om. Ligger och skruvar mig i sängen. Jag vill sova. Jag vill vakna pigg. Jag vill orka en hel dag utan att känna mig som en zombie framåt kvällen.
Godnatt igen.
Godnatt igen.
effektivitet
2012-05-12 / 11:10:51 / Bloggen / 0 KOMMENTARERKlockan är strax efter elva och jag har varit vaken i fyra timmar! Somnade klockan två, men vaknade hur pigg som helst klockan sju. Kunde inte somna om så jag bestämde mig för att gå upp! Sedan dess har jag hunnit med en hel del; tvättat fyra maskiner, ätit frukost, bäddat rent i sängen, diskat, dammsugit och så vidare. Är effektiv idag! Nu börjar jag dock bli lite trött, så satte mig här framför datorn en stund. Ska hoppa in i duschen och göra mig i ordning, och sedan blir det en tur på stan. Hoppas ni får en bra dag! Kram
när rastlösheten tar överhand
2012-05-11 / 22:29:08 / Bloggen / 0 KOMMENTARERHar ingen lust att gå ut. Har tvättat av mig sminket, tagit på mig myskläder och satt på lite bra musik. Men jag är rastlös! Försökte sätta mig och plugga en stund, men hittar inte fokus så nu har jag gett upp. Dunkar musik och städar istället!
äntligen helg! långt inlägg, skriver av mig litegrann.
2012-05-11 / 19:32:59 / Bloggen / 2 KOMMENTARERTagit mig igenom en skolvecka, det har inte varit lätt och jag har inte fått mycket gjort men det var bra för min närvaro och jag behövde verkligen träffa folk! När jag mår dåligt stänger jag in mig i mig själv och släpper inte in någon, och jag orkar knappt träffa mina vänner heller, så det var välbehövligt med några dagar i skolan. På plugg-fronten står det ganska stilla, och jag blir arg på mig själv! Jag brukar lämna in alla uppgifter i tid och göra bra ifrån mig på lektionerna, men den här veckan har det helt enkelt inte funkat. Knappt sovit och ätit, varit så nere. På väg uppåt igen nu dock, men det ska bli så jävla skönt att vila den här helgen.
Idag var jag dock hemma, var på BUP imorse och efter det kände jag mig bara död så jag gick hem istället. Har bäddat ner mig i soffan och sett på Grey's anatomy, The vampire diaries, Gossip girl, Csi, Criminal minds, Law and order och Alcatraz. Fantastiskt skön dag, men nu är jag rastlös. Ska nog ut och gå en sväng!
Mötet på BUP gick bra, jag trivs så otroligt bra där och med tjejen jag pratar med. Det är nästan så att jag ser fram emot att gå dit, och så har det inte varit förut när jag gått där så det känns skönt. Jag brukar inte heller känna att jag kan vara så öppen, men nu kan jag verkligen det och jag känner mig inte alls begränsad. Hon vet nog ungefär allt om mig, och lite till! Det känns otroligt bra. Idag pratade vi om att jag utvecklat panikångest, får flera attacker om dagen som det är just nu. Det är ingenting som går att bota bara sådär, och som läget är just nu med väntande förhör och allting är det inte så konstigt att kroppen reagerar. Har även utvecklat svårare sömnproblem, men jag tackar fortfarande nej till de mediciner som erbjuds. Det här är MIN kropp, MITT liv, MINA problem och det innebär att det är JAG som ska lösa problemen, inte några tabletter. Det står jag fast vid.
Även om allting är otroligt jobbigt just nu så känner jag ändå att jag mår lite bättre för varje dag som går. Jag har fortfarande mina "downfalls" när jag bryter ihop och bara gråter, men topparna i mitt humör blir högre och högre. Det gör att det känns lite värt det att må dåligt. Jag känner dock fortfarande en stor tvekan inför om jag verkligen har gjort rätt, och jag börjar nog bli lite paranoid över hela situationen också. Jag känner mig förföljd och iakttagen var jag än går, och klarar inte av att ha människor bakom mig, måste ha kontroll på vad som händer. Jag känner en stor ångest över vad jag har gjort, och att jag förmodligen har förstört hans liv. Jag vet att ni tänker "ja, men vadå han förstörde ju ditt så du ska fan inte ha dåligt samvete". Det är inte så enkelt.
Det fanns en tid i livet då jag litade på honom, då han var som min bror och bästa vän på samma gång. Han stöttade mig när alla andra svek. Han skyddade mig. Han tröstade mig. Han försvarade mig. Jag har sett hans dotter växa upp. Det känns som om jag sviker honom, och den känslan äter ärligt talat upp mig. Jag kanske inte borde känna så, jag vill hata honom och det gör jag också. Ibland. Men vissa stunder tycker jag bara synd om honom, och då är jag också orolig för vad som kommer att hända med honom. Men ja, han svek mig och han förstörde mitt liv. Han krossade allting, han krossade mig. Tusen gånger, under så lång tid. Men sanningen är att det känns som att det är två olika personer. Den killen jag lärde känna, och den killen han var egentligen. Det skulle vara så mycket lättare om han var en främling, då skulle jag inte behöva tänka på allt det här.
Idag var jag dock hemma, var på BUP imorse och efter det kände jag mig bara död så jag gick hem istället. Har bäddat ner mig i soffan och sett på Grey's anatomy, The vampire diaries, Gossip girl, Csi, Criminal minds, Law and order och Alcatraz. Fantastiskt skön dag, men nu är jag rastlös. Ska nog ut och gå en sväng!
Mötet på BUP gick bra, jag trivs så otroligt bra där och med tjejen jag pratar med. Det är nästan så att jag ser fram emot att gå dit, och så har det inte varit förut när jag gått där så det känns skönt. Jag brukar inte heller känna att jag kan vara så öppen, men nu kan jag verkligen det och jag känner mig inte alls begränsad. Hon vet nog ungefär allt om mig, och lite till! Det känns otroligt bra. Idag pratade vi om att jag utvecklat panikångest, får flera attacker om dagen som det är just nu. Det är ingenting som går att bota bara sådär, och som läget är just nu med väntande förhör och allting är det inte så konstigt att kroppen reagerar. Har även utvecklat svårare sömnproblem, men jag tackar fortfarande nej till de mediciner som erbjuds. Det här är MIN kropp, MITT liv, MINA problem och det innebär att det är JAG som ska lösa problemen, inte några tabletter. Det står jag fast vid.
Även om allting är otroligt jobbigt just nu så känner jag ändå att jag mår lite bättre för varje dag som går. Jag har fortfarande mina "downfalls" när jag bryter ihop och bara gråter, men topparna i mitt humör blir högre och högre. Det gör att det känns lite värt det att må dåligt. Jag känner dock fortfarande en stor tvekan inför om jag verkligen har gjort rätt, och jag börjar nog bli lite paranoid över hela situationen också. Jag känner mig förföljd och iakttagen var jag än går, och klarar inte av att ha människor bakom mig, måste ha kontroll på vad som händer. Jag känner en stor ångest över vad jag har gjort, och att jag förmodligen har förstört hans liv. Jag vet att ni tänker "ja, men vadå han förstörde ju ditt så du ska fan inte ha dåligt samvete". Det är inte så enkelt.
Det fanns en tid i livet då jag litade på honom, då han var som min bror och bästa vän på samma gång. Han stöttade mig när alla andra svek. Han skyddade mig. Han tröstade mig. Han försvarade mig. Jag har sett hans dotter växa upp. Det känns som om jag sviker honom, och den känslan äter ärligt talat upp mig. Jag kanske inte borde känna så, jag vill hata honom och det gör jag också. Ibland. Men vissa stunder tycker jag bara synd om honom, och då är jag också orolig för vad som kommer att hända med honom. Men ja, han svek mig och han förstörde mitt liv. Han krossade allting, han krossade mig. Tusen gånger, under så lång tid. Men sanningen är att det känns som att det är två olika personer. Den killen jag lärde känna, och den killen han var egentligen. Det skulle vara så mycket lättare om han var en främling, då skulle jag inte behöva tänka på allt det här.
2012-05-09
2012-05-09 / 18:19:08 / Bloggen / 1 KOMMENTARERHej på er! Den här dagen har bara rullat på, är dock hur trött som helst men ska ut och springa en vända nu så får vi se om jag piggnar till lite.
Förhörsledaren är fortfarande sjuk vilket gör att mitt förhör skjuts upp ytterligare. Är så förbannad just nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Jag förstår att det är helt naturligt att bli sjuk, men det är väl för fan inte mitt problem? Det är väl bara att sätta in någon annan? Gud vad trött jag blir. Jag orkar inte vänta längre, jag vill ha detta överstökat helst nyss.
Förhörsledaren är fortfarande sjuk vilket gör att mitt förhör skjuts upp ytterligare. Är så förbannad just nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Jag förstår att det är helt naturligt att bli sjuk, men det är väl för fan inte mitt problem? Det är väl bara att sätta in någon annan? Gud vad trött jag blir. Jag orkar inte vänta längre, jag vill ha detta överstökat helst nyss.
how am i supposed to react?
2012-05-07 / 22:25:51 / Bloggen / 8 KOMMENTARERIlska. Frustration. Ångest. Smärta. Besvikelse. Beslutsångest. Irritation. Stress. Skuldkänslor.
Är det tänkt att man ska vara så här full av känslor? Jag kan inte ens tänka klart. Ibland gör det ont att bara andas, och så fort jag känner efter hur jag mår blir jag tårögd. Ärligt talat vet jag inte hur länge till jag orkar hålla det här uppe. Det är så jävla svårt.
Det känns som om jag förstör hans liv. Han har en dotter.
Är det tänkt att man ska vara så här full av känslor? Jag kan inte ens tänka klart. Ibland gör det ont att bara andas, och så fort jag känner efter hur jag mår blir jag tårögd. Ärligt talat vet jag inte hur länge till jag orkar hålla det här uppe. Det är så jävla svårt.
Det känns som om jag förstör hans liv. Han har en dotter.
Vad kommer hända med henne?
Var tar hennes pappa vägen?
Kommer han få fängelse?
Vad händer med hans jobb?
Vem ska ta hand om hans hundar?
Vad kommer hända med hans hus?
Kommer alla hans vänner att vända honom ryggen?
Kommer folk få reda på att jag anmält honom?
Kommer det stå i tidningen?
Vad händer om han blir frikänd?
Vad händer om jag möter honom på stan?
Tänk om han tar livet av sig?
Tänk om han säger att jag ljuger?
Tänk om han erkänner?
En miljon frågor och inga svar.
En miljon frågor och inga svar.
trött på detta
2012-05-07 / 17:48:54 / Bloggen / 4 KOMMENTARERJag hann inte mer än vakna imorse för än problemen var igång. Det var tänkt att jag skulle på förhör imorgon, tänkt att jag skulle gå igenom det allra värsta och sedan var det över. Efter det skulle jag kunna börja bearbeta allting och släppa åtminstone en del av ångesten. Jag hade förberett mig mentalt på detta i flera dagar nu, kämpat mot mig själv för att gå ihop. Hade en inbokad tid med åklagare, målsägarbiträde och förhörsledare. Tror ni inte att förhörsledaren har blivit sjuk då och jag fick ett samtal imorse om att förhöret var inställt? Jo, det är klart att det hände. Varför ska saker och ting gå bra när de kan gå åt helvete?
Självklart förstår jag också att människor kan bli sjuka och att man inte styr över det själv. Men imorse var jag så jävla förbannad att jag skulle kunnat blåst av hela skiten. Frustrationen bara rann över, först var jag förbannad och sedan forsade tårarna en stund. Nu har jag lugnat ner mig. Men det känns verkligen som att jag får ta emot varje bakslag som går att få, hela tiden. Varför kan saker och ting inte bara gå bra?
Jag som hade tagit ledigt från skolan och allt. Nu ska jag dit imorgon iallafall. Fuck life.
Självklart förstår jag också att människor kan bli sjuka och att man inte styr över det själv. Men imorse var jag så jävla förbannad att jag skulle kunnat blåst av hela skiten. Frustrationen bara rann över, först var jag förbannad och sedan forsade tårarna en stund. Nu har jag lugnat ner mig. Men det känns verkligen som att jag får ta emot varje bakslag som går att få, hela tiden. Varför kan saker och ting inte bara gå bra?
Jag som hade tagit ledigt från skolan och allt. Nu ska jag dit imorgon iallafall. Fuck life.
-
2012-05-05 / 12:53:38 / Bloggen / 5 KOMMENTAREREfter en natt av alldeles för lite sömn ska jag nu gå och köpa mig en pizza och en massa cola för att samla lite energi. Har ingen lust att ställa mig och laga mat, finns ingenting hemma heller och jag orkar inte handla. Skulle ha duschat men det orkar jag inte heller så det får bli någon annan gång! Vaknade för två timmar sedan ungefär, är trött.. När det är mörkt runtomkring mig kan jag inte sova, mitt huvud skapar saker som inte finns där i mörkret och jag stressar upp mig själv. Det är först när det börjar ljusna ute som jag börjar slappna av och faktiskt somnar på riktigt. Konstig tjej!
De närmsta dagarna, från och med till idag fram tills på onsdag, är fullspäckade av jobbiga saker att göra. Det känns lite elakt att säga det här men jag kommer inte uppdatera under den tiden tyvärr! Antar att ni frågar er själva varför jag ens har en blogg om jag aldrig bloggar, men jag känner att jag verkligen inte orkar just nu. Behöver tänka på mig själv och vad jag mår bäst av, så vi hörs när vi hörs helt enkelt! Massor av kärlek till er och när jag kommer tillbaka om fem dagar lovar jag att berätta om allting som händer.
De närmsta dagarna, från och med till idag fram tills på onsdag, är fullspäckade av jobbiga saker att göra. Det känns lite elakt att säga det här men jag kommer inte uppdatera under den tiden tyvärr! Antar att ni frågar er själva varför jag ens har en blogg om jag aldrig bloggar, men jag känner att jag verkligen inte orkar just nu. Behöver tänka på mig själv och vad jag mår bäst av, så vi hörs när vi hörs helt enkelt! Massor av kärlek till er och när jag kommer tillbaka om fem dagar lovar jag att berätta om allting som händer.
I beg you for mercy
2012-05-04 / 15:57:34 / Bloggen / 4 KOMMENTARERHej på er. Uppdateringen här har varit lite sådär nu i ungefär en vecka, och jag ber om ursäkt för det. Ändå är ni så många som troget kikar in här och lämnar kommentarer lite då och då, och det betyder så mycket ska ni veta.
Jag har mycket att berätta, men ingen energi till att göra det just nu tyvärr. Var i skolan idag för första gången på en vecka, och bara att gå till bussen är en stress just nu. Kan i alla fall säga så mycket som att allting har rullat igång nu. Har gjort en anmälan, och inom några dagar väntar ett förhör.
Samlar kraft och letar efter styrka att klara av detta. Det är svårt men första steget är taget och nu kan jag inte backa, all funderan och tvekan är över och det känns så jäkla skönt. Nu väntar så klart en hel del andra känslor, men beslutsångesten tjänar ingenting till längre!
Bloggen kommer att uppdateras så fort jag orkar, troligtvis imorgon. Kram på er!
Jag har mycket att berätta, men ingen energi till att göra det just nu tyvärr. Var i skolan idag för första gången på en vecka, och bara att gå till bussen är en stress just nu. Kan i alla fall säga så mycket som att allting har rullat igång nu. Har gjort en anmälan, och inom några dagar väntar ett förhör.
Samlar kraft och letar efter styrka att klara av detta. Det är svårt men första steget är taget och nu kan jag inte backa, all funderan och tvekan är över och det känns så jäkla skönt. Nu väntar så klart en hel del andra känslor, men beslutsångesten tjänar ingenting till längre!
Bloggen kommer att uppdateras så fort jag orkar, troligtvis imorgon. Kram på er!
här igen!
2012-05-03 / 17:53:18 / Bloggen / 6 KOMMENTARERLivet är kaos, jag är kaos. Kom nyss hem, varit på polisen idag. Orkar knappt andas just nu. Vi hörs när jag mår bättre! <3
